Aftonbladet – 1 december 1865, sida 2

YMin älskling, Brownson har flyttat a egen fri vilja. Hon öfverger oss för m Gervoise. -Det är icke värdt att försökt dölja det för dig?, fortfor Beatrice med e sorgsen blick på sin moder, ?den stora bryt ningen här kommit. Jag träffade mr Ger voise hosdoktor Rogerson på förmiddagen jag tillsade honom att aldrig mera komm: till Carnooise, och jag har förbjudit tjenst folket att släppa in honom.? Mrs Gervoise blef likblek och darrade alla lemmar. i Det är förbi med mig!? ropade hon. sättande sig upp och vridande händerna han skall komma och föra mig härifrån! Nej, min älskling?, svarade Beatrice du kan vara lugn. Det är blott jag son bar skäl att frukta och darra. Ja, du hade rätt, när du kom in till mig här om qväl len — en stor fara hotar mig, och jag ståt ensam — ensam! Jag har ingen, som kar hjelpa eller beskydda mig!? Den djupa hopplösheten i hennes tor trängde till mrs Gervoises hjerta. ?Beatrice, min stackars Beatrice, hvad är de då?? ropade hon ångestfullt ; ?säg mig allt. Jag måste väl?, svarade Beatrice, änn djupt nedslagen; den tiden är förbi, då jag trodde mig kunna hålla alla mina sorger oci bekymmer dolda för dig ; min stackars älsk ling, du måste dela dem. De vilja bevist att jag är vansinnig.? Men du är inte vansinnig !? ropade mrs Gervoise; det är en sammansvärjning.? ?Ja, min älskling, och en som länge har varit smidd. emot mig. I åratel har jag varit förklarad för vansinnig af mr Ger voise, och jag måtte verkligen vara besyn nerlig, — dessutom, hvem känner mig? 0. jag får en hård, en mycket hård strid at utkämpa, och jag står ensam! Doktor Ro