Aftonbladet – 30 november 1865, sida 3

0: VV RR se Fennomanerna och Ryssland. Ultrafennomanerna hafva tagit mycket illa id sig, då man någon gång påpekat, att e vid sina spärridter emot den svenska kulren i Finland omedvetet befrämja de ryska l ivelleringsplanerna. Ett och annat ryskt ttalande på sednare tiden synes dock varal: gnadt att öppna deras ögon. : Nyligen har det i Petersburg utkommande: ladet Golos (Rösten) egnat sin uppmärk-l. umhet åt de tinska förhållandena. Bladet! ar egentligen tagit till ordet i anledning af n korrespondens ifrån Finland, som redoör för den Skogmanska polemiken rörande nska språkförhällanden i nordliga Sverge, ch som fröjdar sig öfver att Finland och ;verge blifvit fiendtliga i den finska frågan. Correspondenten aftrycker derföre noga allt vad Helsingfors Tidningar och hr Skognan haft att anföra om denne sednares aktitagelser och tillgöranden deruppe i Sverses och Norges Finmarker. Dessa meddeanden har det ryska bladets redaktion anett vara af sådan betydelse, att hon funnit ig föranlåten att skrifva en särskild dagrtikel om finska nationaliteten i Finland ych om det svenska språkets förtryckande ställning. Bladet börjar med att tala om Sverges förra lysande perioder och om den roll Ryssland etter slaget vid Pultava anvisat åt vårt land, men menar dock att Sverge aldrig varit så lyckligt som nu, sedan det flyttats ned från sin konstgjorda makt och sedan Ryssland komrniit till sina naturliga gränsor. Om Sverge skulle besluta sig för att vara Rysslands uppriktiga bundsförvandt skulle det blifva ännu lyckligare, menar bladet, ty Ryssland ville uppriktigt vara god vän med Sverge. Men Gustal Adolfs lagar gifva icke de svenska statsmännen nattro. Bladet skrifver uteslutande på den svenska egenkärlekens räkning — om ädlare motiver är icke fråga — att Sverge ännu ej glömt förlusten af Finland, detta fattiga och nästan ofruktbara land, hvars frånträdande snarare var en ekonomisk välgerning än en förlust. Emellertid äro Sverges outförbara förhoppningar fortfarande ett allvarligt hinder mot dess innerliga anslutning till Ryssland och verka dessutom skadligt på invånarne i Finland, hvilka Ryss land icke blott ej förtrycker, utan äfven ställt i en privilegierad position gentemot den ryska nationen.? Ingen regering, heter det, har gifvit så ofantliga. rättigheter åt ett eröfradt land, som den ryska regeringen gifvit Finland, då hon till på köpet förenade det så kallade Gamla Finland (Wiborgs län) dermed och sålunda flyttade kejsardömets gräns nära inpå ryska hufvudstadens portar. Artikeln menar dock att detta icke är så farligt, ty Finland är till den grad fattigt, att Ryssland icke skulle gjort någon stor vinst genom att göra det till en rent rysk provins. Att kolonisera landet med ryssar kan icke tänkas på, emedan den finska jordmånen stundom icke gilver föda ens åt den inhemska finska befolkningen. Icke beller skulle det behöfvas att förryska fin narne, ty de äro för det första temligen fåtaliga och för det andra skola de nog, äl ven om de få behålla sin nationalitet, hålla sig trogna. Med ett ord: för Ryssland är det mindre vigtigt att ega Finland än at ingen annan beherrskar det. Det är också troligen derföre man lemnat åt landet sine egna institutioner, och vore landet verkliger befolkadt af endast finnar, så skulle en så dan sakernas ordning icke hafva några olä genheter för Ryssland.? Men det förra svenska väldet har qvar lemnat spår i landet, såsom att städerna befolkning tvungits att tillegna sig svensk språk och delvis äfven svensk nationalitet (Huru detta tvång tillgått, upplyser blade dock icke.) Efter Finlands förening med Ryssland — heter det vidare — höjde den infödda fin Iska befolkningen naturligtvis på hufvude och ville tala och bedja (!) på sitt språk Ryssland har intet intresse att befordr svenskan, men det oaktadt har Rysslan hållit sig passift. Sålänge landtbefolknin gen, heter det, var förtryckt (!), var de svenska språket officielt, men då de teodal I förhållandena (feodalvälde i Finland!) föl Isvagades, icke till följd af ryska myndighe ternas inblandning, utan endast på grund: händelsernas oemotståndliga gång i den ec lviliserade verlden, — då började finnarne klagan öfver att man påtrugade dem svensk