Aftonbladet – 30 november 1865, sida 3

språk att blifva ailt tätare. För :att förstå huru svårt de haft att gifva lufft åt sina känslor kan nämnas, att alla(?) änflytelserika organer i Finland utgifvas på svenska och äro fiendtliga(!!) mot finska nationaliteten.? (Bladet sväfvar i fullkomllig ckunnighet om att agitationen för fiska språkets höjande just kommit från — bildninven, från svensk-talande personer i landet.) Men agitationen fortfar dock. Med svenska språket i Finland synes man komma att upprepa samma historio som med det tyska ati Östersjö-provinserna. Skilnadem är blott den att landtbefolkningen i Finland på långt när icke är så förtryckt som i de baltiska provinserna, der den hittills varit i vasallaskap under de tyska baronerna.? För närvarande torde det knappt ännu vara möjligt att allmänt införa ryska språket (!) i Finland, men det finnes deremot inga hinder att gifva det finska spräket vidsträcktare rättigheter, det språk som majoriteten af finnar talar. De ryska myndigheternas ingripande i detta afseende vore det mest lagtiga man kunde tänka sig, emedan de här skulle skydda hela folkets intressen emot en fåtalig minoritets anspråk — en minoritet, hvars tendenser, alltsedan den sista finska landtdagen, för ingen äro hemliga. Finska språkets införande vid lagskipningen, gudstjensten(!) och undervisningen i de delar af Finland, der majoriteten talar detta språk, skall utan tvifvel höja de lägre klassernas moraliska nivå och sätta en gräns för svenska språkets våldsamma spridning vidare (!), emedan detta af många skäl är stridande emot Rysslands högre statsintressen.? HVi äro alldeles icke anhängare af att man med våld skäll förryska andra stammar, men vi kunna icke på något sätt intresseras af svenska nationalitetens tillväxt i Finland, eller den tyskas i Östersjö-provinserna, emedan härigenom äfven de utländska makternas inflytande på dessa länder blir större, och ehuru hvärken i Finland eller Östersjöprovinserna är fråga om separatism, kan man dock icke neka till att i dessa prövinser den utländska propagandan(!) arbetar outtröttligt för att utså en beklaglig antagonism mellan befolkningarne samt för att söka väcka en konstlad fiendskap mot Ryssland. Hittills har denna propaganda varit temligen oskadlig, men om icke åtgärder vidtagas i tid, kan den sluta med att uppväcka de nationella antipatier, som redan hunnit betydligt afsvalna. Vär regering kan så wycket lättare förändra denna sakernas ordning till det bättre, som hon, genom att bevaka Rysslands statsintressen, tillika kan örsvara den lokala(!) befolkningens majoritets intressen — denna majoritets, som äfven derförinhan är Ryssland mera tillgifven än minoriteten, hvars sympatier äro riktade åt annat håll.?