Aftonbladet – 29 november 1865, sida 3

(Insändt.) En stor stiatsekonoms Enanskaper i Räknoläran. I Aftonbladet för den 27 d:3 stå att läsa af örfattaren till statsekonomiska betraktelser nförda anmärkningar vid Aftonbladets kriik af nämnda bok; och förekommer dertädes följande i sitt slag utmärkta räknetycke. Enligt tullkomiten meddelade uppvifter lära vid cigarrtillverkning omkring 45 yrocent afgå af den dervid använda tobasen, och drager förf. deraf den orimliga lutsats, att för tillverkning. af ett skölp. igarrer erfordras 195100skålp. tobsksblad. 2a skolflicka som är så pass gammel, att won hunnit lära sig konsten att subtrahera, ret att, när man drager 45 från 100, återMå 55. Således erfordras för åstadkomnandet af 55 skålp. cigarrer 100 skälp. råvara, och, enligt följande eqvation 00: 55:100, omkring 181 (icke 145) skålp. råvara för 100 skålp. cigarrer. För den i 100 skålp. cirarrer ingående råvaran erlägges således i England... . 512 rdr; hvaremot cigarrtuilen utgör endast 450 , Ordandet om skyddstull å sistnämnda vara är således gripet ur luften. Hvad trovärdighet förtjenar väl ett statistiskt arbete, hvars författare visat sig sakna insigt i räknelärans första clementer? — Vi vilja icke här inlåta oss på hvad förf. ordat rösande snus och den deri ingredierande sås, då detta kunde leda fill en för bokens rfattare obehaglig aniicipation på dess välförtjenta öde. Rältlegångsoch Pe — Bland de s. k. lösdrifvarne, som i dag voro instälda i poliskemmaren, befann sig en 25-årig karl, hvilken ännu icke gått och läst till nattvarden. Hans namn är Carl Axel Ericsson. Fadren, som är död, hade varit jembärare; modren är intagen på arbetshuset. — En äfventyrerska. Ar 1848 i Januari månad föddes i Landskrona ett flickebarn, som i dopet undfick namnet Emilie Sofia. Hennes mor, en lösaktig qvinna, rymde sedermera till Köpenhamn i sällskap med en mansperson, dock icke Emilie Sofias far, hvilken sednare hette Brambeck. Efter sin konfirmation 1862 begaf sig flickan efter till Köpenhamn för att uppsöka sin moder, men i den stora staden råkade hon att försynda sig mot sjunde budet och blef dömd till 30 dagars enkelt fängelse. Efter att hafva stått detta straff, stal hon ånyo och blef dömd ill 7 års tukthus, hvilket straff dock af vissa skäl reducerades till ett och ett halft år. Sedan denna strafftid var förliden begaf hon sig till Stockholm, för att uppsöka sin far och — lyckan. I hufvudstaden antog hon till den ändan en sjömans skepelse och försökte att erhålla anställning å något fartyg. Sviken i denna förhoppning begaf hon sig fortfarande sjömansklädd och till fots, ned till Östergötland, der hon i ett Fpresthus uppdukade en vidunderlig, och naturigtvis osann historia om sina lefnadsöden, och lyckades till den grad vinna prestfamiljens förtroende och medlidande, att hon der försågs med en fullständig fruntimmersgarderob jemte en summa penningar, anskaffad genom sammanskott. Efter att hafva erh: lit fri ångbåtsresa öfver Wettern, ankom hon för några veckor sed ill Jönköping, der hon likaledes lyckades inni sig i en familj, hvilken skaftade henne plats i ett hus på landet. Dessa välgerningar Ianade hon dock med otack. Då hennes nya husbondfolk häromaftonen var borta på besök vid en annan egendom, passade hon på tillfället och tillgrep hemma ur sin matmors garderob en fullständig fruntimmerskostym, alltifrån skodon och till hutvudbonad. Sålunda utstyrd begaf hon sig åter till Jönköping; men husbondfolket, som gissade såväl hvem tjufven var, som hvilken kosa hon tagit, lät genast anmäla förhållandet å stadens fiskalkontor. Flera krafter sattes genast i rörelse, och i onsdags förmiddag lyckades det polisen att ertappa den oförsynta älfventyrer.skan, som vid med henne hållet förhör öppet och ångerfullt erkände sina brott och afgaf ofvananförda skildring af sina sorgliga och skiftande öden. Hon är nu införpassad till länsfängelset och kommer att inom kort öfversändas till konungens befallningshatvande i Mariestads län, inom hvilket det ställe är beläget, der hon begått sin sednaste förbrytelse.