Aftonbladet – 29 november 1865, sida 2

en grund för en vidare utveckling af unionen, i fall en sådan vid närmare granskning skulle visa sig gegnelig för d-n skandinaviska halföns tramiida val. Sedan ali annan ståndsskilnad nu försvunnit, och borgaren med det adliga namnet pu står sida vid sida med sina medborgare i kommunalstyrelser och skarpskytteföreningar, i alla slags bolag och frivilliga sammankomster för allmännyttiga ändemäl, sedan yrkesklasserna allt mer och mer komrmit till makt och myndighet i det offentliga lifvet, och bor-! gareståndet derföre har fått en allt mer och mer afgörande betydelse på riksdagen, s2dan deita stånd i sig upptegit den ena förut representerade sambällsklassen efter den andra och sålunda, så vidt ske kunde, gifvit rum för medborgerlighetens verkliggörande — etår adeln såsom riksstånd, såsom sjelfkrifne representanter genom födseln, qvar åsom den enda institution, hvilken utgör ås någon hufvudsaklig skilnad mellan Norges och Sverges politiska ordning; men den mur, som härigenom reses mot en större gemensamhet i politiska inrättningar, är också oöfverstighig. Det är oförenligt med grondkarakteren af vår statsordning, att män utan annan kallelse än sin börd deltaga i rädslag, hvilka äfven skola afgöra våra förhållanden, och vi kunna icke finna oss i, att man för någon del mförlifvar föråldrade institutioner i värt nya statslif. Först när spetsen af den svenska riksdagsbyggningen faller, kan man lägga en grundval för underhandlingar om eit större politiskt samarbete i syftemål, som bäst befrämjas genom gemensam verksamhet. Huru ntbredd och huru liflig önskningen härom uu för tiden är hos oss, är än i och med de, com if mare poli förening, möjligheten deraf, innan saken bliva bragt derhän, att svenska oc ka man kunna sammanträda med lika : Det kan slutligen frågas, hvarföre just det nu hvilande representationsförslage:s antagande ligger i värt och unionens intres Vi lemna oufsedt, att detta förslag med möjliga bris 1 kes vara lyckadt i det hela å de bästa och säkraste uu lag, som Sverges samhällsförhållauden erbjuda, och att det, med fullkomligsudet af de clymenter, på hvilka det stöder sig, sjelf skall bli fullkomligare. Vi lemr 2edt, att en snart inträdande förändring för oss och för föreningen är vigtigare ön en något bittre förändring, hvilken blott skulle kunna åvägabringas genom långvariga förhandlingar och bittra strider. Vi uppehålla oss icke heller vid, att det är mycket tvifvelaktigt, huruvida framtiden bär ondt eller godt isitt sköte. Det framställer sig för 03; såsom sannolikt, att ett dröjsmål med reformen endast kan göra, att den kommer att gå i en ännu mera demokratisk riktning än det vuvarande förslaget. Derföre tro vi,att alla parter äro bäst betjenade med detia sistnämnda. Om den påpekade sannolikheten kan tvifvel uppstå säsom om allt framtida. Men erfarenhet och historia visa dock, att man genom att ihärdigt vägra uppfyllandet af en länge närd, sanut nationel önekan blott framkellar längre gående anspråk, att reformvännen, lör att bryta motständet, måste förflytta striden på cn bredare grundval och uppbjuda större folkliga krafter, hvilka man äfven måste gifva delaktighet i det förfäktade styrelsesättet, och att en rezering sällan — s8å som den svenska nu gjort — sätter sig i rörelse för att ävägabringa en reform, så framt det ej kommit derhän, att hon måste göra det för att hindra reformrörelserna från att urarta. Detårsannolikt på dylika följder, Sverges justitiestatsminister syftade, då han i sitt anförande till statsrådsprotokollet med sina kollegers bifall yttrade: ?Ett uppskof nu kan medföra nödvändigheten att behandla den samhällsvigtiga frågan på en tid, då en lösning på den fria öfvertygelsens väg möter större svåri heter. Det är möjligt, att vi ännu icke kommit nära gränsen af detta för sent, som dock mängen gång oväntadt gevljudit öfver andra länder: men jag kan icke inse något äl, hvarföre närvarande ögonblick skulle vara för tidiot?. Enligt det hvilande förlaget skall Sverges styrelse bli tillräckligt Ca Här demokratisk; den stora mängden af medborgare skall kunna få ett längt större inflytande på den andra kammarens än som är förunnadt samma samhällsklasser hos oss att utölva på storthinget, och vi skulle derföre, utt seende på de slitningar, som skola för en mera demokratisk ordning, i och för sig sjelf anse en sådan snarare såsom ett steg uilbaka än som ett framsteg, då fråga är om Norges och unionens sanna fördelar. Danska tidningen Fedrelandet har innehåilit en serie af tre artiklar rörande den svenska representationsreformen och afslutar den sista med följande ord: Ni FE dr dat mattan aAlla