Aftonbladet – 28 november 1865, sida 2

örslaget spåra det hufvudfelet, den andre åter alldeles motsatt; med andra ord: när, såsom r, alla förslagets motständare varit eniga enlast i förkastelsedomen, men sinsemellan skiljStiga, ofta diametralt motsatta, i motiverna ör denna dom; så leder sig det sunda, oförvilade folkomdömet lätt till en slutsats, alldeles notsatt den klandrarne afsewt. Eller framgår cke ur sjelfva arten af anfallen och klandret ett bevis, vältaligare än någon försvarsskrift mäktar istadkomma, just för förslagets öfvervägande öreträden ; ett bevis att regeringen, vid förslasets upprättande, med samvetsgrann och oparisk förtänksamhet sökt fullgöra sin stora, fo sterländska uppgift? Och för e.t opartiskt bedömande väger det sunda folkvettet vida mer in doktrinära spetstundigheter hos ett fåtal skriftställare, hvilkas argumenter icke uthärda någon skarpare, fördomsfri skärskådning. Väl vill man förespegla att ett förkastande denna gång endast skulle innebära ett kort uppskof med förslagets antagande. Men hvartill da detta uppskof?! Kan någon siare ansvara fosterlandet lör framtiden, den närmare eller fjermare? -— Vill man åter hänvisa oss att tåligt bida, till dess man lyckats finna något antagligt, på klassval bygdt förslag, så innebär ju detta idel hån, emedan upprättandet af ett dylikt förslag är en fullt ut lika stor omöjlighet som att finna de vises sten. Men vi älska att hoppas en lyckligare utgång: vi vilja gerra spåra ett betydelsefullt, ett lyckligt omen deruti, att nu samlade riksdag hkasom inleddes med afteckningen af ädlingen och folkvännen Engelbrekts mi tod, i närvaro af Sveakonungen och män från Sverges olika landsändar af alla stånd och klasser. an tror så gerna det man önskar. Vi hoppas och tro att alla fyra riksstånden utan tvekan och dagtingan skola godkänna regeringens förslag, samt sålunda för svenska folket inleda en ljusare framtid. Vi hoppas att höglofl. ridderskapet och adeln, besinnande det gamla valspråket la noblesse oblige, skall med svenskmanna hög: sinthet fritt offra rättigheter, hvilka i sig inner bära ännu större pligter än förmåner. Etwt frivilligt eftergifvande till fosterlandets bä föråldrade och nedtryckande undantugs skall säkert verka ej blott till bibehällande af alla de förmåner, som äro mest värda att eftersträfva, utan till en gengäld, vida rikare än eftergiften; hvaremot ett längre fortsatt vidhälJande af en ohållbar undantagsställning skulle leda till skada, visserligen för hela fosterlandet, men i första rummet och obotligen just för dem, hvilka för enskilda fördelar eller fördomar satt fosterlandets väl på spel. — Vi hoppas att hög: vördiga presteståndet skall besinna att Kristi rike icke är af denna verlden och att presterskapets egentliga verksamhet är af högre art och har ett tacksammare fält än riksdagsstridernas. Vi hoppas att hvarje svensk man, saväl hög som låg, skall fullgöra sin pligt och sålunda icke, der det såsom nu gäller fosterlandets hela framtida väl, af någon missförstådd grannlagenhet låta afhålla sig från att begagna alla de lagliga och lofliga medel, som kunna stå till buds för att genomdrilva ett afgörande, det Sverges konung och folk gemensamt önska. Men först och sist hoppas vi på Gud, som så ofta underbarligen frälsat och bevarat vårt fosterland, att Han, som styr menniskornas hjertan, skall frä vå fosterland från tvedrägtens fasor och leda såväl de folkvalda som de sjelfskritna folkombudens rådslag till sin ära och Sverges väl.