Aftonbladet – 28 november 1865, sida 2

Ordförandena för de deputationer, som hade uppdrag att i densamma instämma, till-lf kannagäåfvo detta, hvarefter se deputationer, la som medlörde särskilda adresser, aflemnadem desamma, utan att uppläsa dem. Sedaniv detta skett, tog hr justitiestatsministern or: det och yttrade till de närvarande: m Mine herrar! hk Till Konungen skall jag frambära de tän-!3 kesätt I nu tolkat. De skola glädja Hansja Konungsliga hjerta. Med större förtroende jä har ännu ingen Konung gått sitt folk tillls mötes. Må det svenska folket visa sig Hans 5 förtroende värdigt; och må det aldrig glömma, att det är honom, Honom ensam, tackg samheten tillkommer för hvad Representa-u tionsförslagets framläggande innebär ädelt li och högsint! För förslagets brister åligger ) ansvaret dem, som skrifvit, icke Honom, q som gifvit det. e Med Eder, mine herrar, känner jag djupt f betydelsen af den stund, som nalkas. Ochlv likväl — om det nu framlagda förslaget är skrifvet icke blott på papperet; om de ord I nu uttalat, såsom jag tror, uigå ur Svenska folkets eget hjerta — då förmår den väntade stunden icke i något fall att utplåna detta förslag. Det skall då genomtränga jä alla sinnen, och minst skall Sverges adellg ensam förblifva kall. Jag kan vittna, attl: Ridderskapet och Adelns ledamöter allvar-!q ligt och ärligt pröfva hvad dem nu förelig-f ger. Samvetsgrannt väga de sina farhågor emot förhoppningarne; och om de annu tveka, så är det derföre, att de tro fäderneslandet behöfva dem. Det behöfver dem också, och skulle köpa förslaget dyrt med dessa sina ädla söners tjunst. Alla vilja vi framgent se dem i de främsta lederna; men just derlöre må de icke stanna bakom sina j äldriga förskansningar, utan träda ut bland; dessa leder, som ständigt rycka framåt. Det är oss icke nog, att Adeln lägger titt ja ij urnan, vi vilja se det fritt och med förtröstan till framtiden afgilvet; hkasom vi vilja hafva ett kärleksfullt, icke ett med motvilja blandadt, ja från presteståndet. Visa vi blott! aktning för dess redliga öfvertygelse och lag! ligt bestående rättigheter, så skola Konuog och folk icke länge väuta förgäfves att sej sina önskningar uppfyllda. Vid middagstiden hafva deputerade haft sammanträde på Hötel Rydberg för att träffa vidare öfverenskommelser, och kommer ge-; nom anslag å borgareständets klubb att; meddelas underrättelse om och när deputationerna kunna erhålla företräde hos H.M. konungen, hvarom å deras vägnar förfrågan! skulle i dag framställas af några bland ordförandena. r s I Y : s LE t J I I ) i 1 1 ) Å 1 c t 1 c a I S S t c I — Den af Örebrodeputationen i dag framburna adressen till justitiestatsministern är af följande lydelse: Till Herr Jnstitie Statsmivistern. E4ders Excellens! Örebro stad och omgifvande landsbygd hafva vid mer än ett tillfälle uttalat sin glädje öfver det förslag till ombildning af Sverges statsförfattning som, utgänget från H. M:t Konungen, I nu föreligger till afgörande, — uttalat sin öf-j vertygelse att detta förslag, upphöjdt till grundlag, skulle mäktigt bidraga till betryggande af svenska folkets enighet och fosterlandets väl. Ett förnyadt uttalande af denna under tidens lopp allt mera befästade öfvertygelse skulle sålunda kunna anses obehöfligt och opåkalladt. Men i samma mån som detta förslag blifvit mer och mer kändt samt, följaktligen, högre uppskattadt, har ifvern för och hoppet om dess antagande äfven växt; och, med detsamma, äfven farhågan att detta antagande tilläfventyrs skulle af något fåtal personer och intressen kunna motI verkas eller fördröjas. Och denna ifver — säkerligen i hela landet lika varm som i vår bygd — har manat vår ort att inför Eders Excellens, ! såsom H. M:t Konungens förste rådgitvare och derjemte ledamot af ridderskapet och adeln, uttala sina farhågor och förhoppningar. Tilllf dessa sistnämnda hörer ock det hopp, att denl! goda saken skulle kunna i någon mån främjas, z om från alla landsändar just nu högt uttalades den. öfvertygelse om önskligheten af förslagets 1 antagande, som onekligen i hela Sverge är stark ö och öfvervägande, äfven hos de stilla i landet, ! ja så allmän, aw förslagets motståndare, i för-lf hållande till dess anhängare, endast utgöra en försvinnande ringa del ej blott af hela folket, 3 utan älven äf landets mest bildade invånare. s Och denna vår förhoppning har yttermera styrkt I S f I LÅ l f 1 1 l RR dd kretsa ff AA 9 omr Lr oss att offentligen uppträda: vi hafva hellre vels lat ådraga oss klandret för hvad en och annan torde anse för öfverloppsgerning, om ej rent af en obehörighet, än att underläta något som, om äfven blott i ringaste mån, kan främja en lycklig lösning åf fosterländets lifstråga. Endast en kort tid har förflutit sedan de afen föräldrad lagstiftning och sed uppresta skrankor och skiljemurar emellan stånd och klasser begynt nedbrytas; en ännu kortare sedan de nya kommunalförfattningarne blitvit gällande och se-: dan det tillåtits borgareoch bondeständen att med sig förena elementer, hvilka fordom varit derifrån utestängda; och redan har en märkbar : törändring till det bättre inträdt, — en iörän-l! 1 dring så glädjande, att tillfredsställelsen deröfver icke ens kunnat minskas eller fördystras af den tryckning i de flesta näringar, som de sednaste verldshändelserna framkallat och af hvilka äfven vårt fädernesland, om äfven i vida mindre grad än månget rikare land, lika litet som DAgon annan lem i verldsorganismen kunnat undså känning. Allt ståndsoch klasshat, alll! afund och bitterhet emellan olika stånd och klasser har nära nog spärlöst försvunnit. Bondeståndet, fordom så misstroget och ömtåligt om le sin renhet, har till egen och hela rikets båt-1 nad med sig införlifvat män ur olika samhälls-4 klasser; och i närvarande stund se vi adelsoch I1 embetsmän ej blott såsom ar-tade ledamöter del-s taga i borgareständets förhandlingar, utan adels(1 1 1 6 1 män äfven bekläda embeten och sysslor, från hvilka de fordom voro grundlagsenligt utestängde. Det af Sverges Konung framlagda förslag till statsförfattningens ombildning skulle, vordet lag, fullända denna förbättring, upphi all klassoch kastsplittring, låta alla nu skilda ( ståud och klasser uppgå i den högre enheten ! af ett fritt, enigt och lyckligt folk. Men skulle lt detta förslag, om hvars förträfflighet de beggel folkvalda stånden äro med folkets både massa ! och kärna fullt ense, nu, med någon ringa plu-j4 ralitet, förkastas af de privilegierade stånden;dc så är fara värdt att icke blott den redan vunna 5s samhälligheten skulle gå förlorad, utan en bit-t terhet, svårare och mer olycksbringande änldc man nu ens tänker möjligt, vakna och växa, ( till obotlig skada för fosterlandet, till gagn ochls f h l k (fe Z n t glädje endast för rikets fiender. Gud allena vet om en så gynnsam tidpunkt för landets och folkets lugna, fredliga inträde i ett högre utvecklingsstadium någonsin mer återkommer: att förkasta eller icke begagna detta tillrälle vore i alla händelser en klandervärd förblindelse. Nu r rätta ögonblicket inne; om det försummas. unna följderna af en dylik försumlighet blifva cksbringande för fosterlandet, och skola, derissar den Nemesis divina som röjer sig af verldshistorien, ohjelpligt föroly om förv på hvarje bl