Aftonbladet – 27 november 1865, sida 3

i Neapel, dit han begaf sig i anledning at? kolerans utbrott i denna stad, varit föremål! 4 för den mest entusiastiska hyllning från invänarnes sida. På San Carlosteatern måste han ätta gånger resa sig upp från sin plats för att besvara publikens bitallsrop. Bland de deputationer, som han mottog, var äfven en deputation från arbetarne, och det svar han gaf densamma ökade ännu mera hans popularitet. Sedan han hade tryckt handen på alla arbetarne, yttrade han: ?Mina vänner, det är mig kärt att mottaga edra goda önskningar. Hvad det nationella verket angår, så vill jag sjelf utföra det, hvad det än må kosta. Vi befinna oss på väg till Rom. Venedig skall kräfva blod och penningar, : och I och jag ekola vara beredda att offra båda delarne.? — Hans uppträdande i Neapel bidrog till att hon med mer än vanlig hänförelse mottogs i Florens, då han kom : tillbaka för att öppna kamrarne. TURKIET. Ett bref från Chartum i Öfre Egypten. talar om en farlig negerrevolution, som ut-: brutit i landets södra del. Regeringen sö-l: ker undertrycka ulla underrättelser derom, men från väl underrättad källa försäkras, att kommendanten vid Abyssiniska gränsen . J en gång försökt angripa rebellerna, men blifvit tillbakaslagen med betydlig förlust. Från Norra Egypten ha ävnu inga reguliera trupper blifvit afsända mot de upproriske (hvilkas antal uppgifves till 4000), dels på grund af den ogynnsamma årstiden, dels af brist på penningar och kameler. Man hyser bland annat bekymmer för medlemmarne af den vetenskapliga expedition, som stär under ledniovg af hr Boisson. Af dem lära ännu omkring tjugo personer uppehålla sig i de insurgerade trakterna, och alltsedan upprorets början har ingen underrättelse försports om dem. NORD-AMERIKA. Ett telegram från Newyork meddelar, att den för sina grymheter mot de nordamerikanska krigsfångerne avklagade kapten Wirtz nu fått sin dom och blifvit hängd. SYD-AMERIKA. Rörande kriget mellan Spanien och Chili meddelar ett bref från Valparaiso till irauska tidningen Monitören följande vpplysningar: ?Då den spanska eskadern i Sulla Hafvet i April är 1864 bemäktgade sig Chisehasöarne, blef den allmänna meningen i värt land i hög grad förbittrad derötver. Det kunde ej heller vara annorlunda, evär Spanien betraktade bela den tidrymd, som hade förflutit sedan 1824, säsom ett vapenstillestånd och angrep Peru under förevändning af gamla rättigheter, ja alla de spunskamerikanska republikernas obervende hotades. Regeringen i Chili blandade sig på diplomatisk väg i striden, och folket begagnade den frihet lagen gaf dem, för att visa sin harm såväl genom pressen som ioffentliga sammankomster, likasom det nekade att sälja åt spaniorerna de saker, som dessa behötde för sin flotta. Slutligen tvang Spa-1: nien Peru att sluta fred, och denna republik mäste betala tre millioner piaster. Enl! så lycklig affär uppmuntrade spaniorersa att söka strid med de öfriga republikerna, och det dröjde icke länge förr än det spanska sändebudet i Chili, don Salvador de Tanira, uppställde en mängd klagopunkter i en läng not. Härpå fick han emellertid ett sådant svar, att han i en depesch af den 20 Maj 1865 skref till vår utrikesminister: 7Edra svar aflägsna alla de skäl till klagomål, som mi: regering trodde sig ha, och det skall bidraga till att knyta de båda länderna närmare till hvarandra.? Hela saken tycktes således slutad. I Spanien löregick emellertid ett ministerskifte, som förde marskalx O Donnell till styret Dertill kom, att den spanska eskaderchefen, amiral Pareja, som kände sig smickrad af de erhållza belöningarne för sin låtta seger öfver Peru och möjligen blifvit upphetsad af berättelser från de i Sydamerika bosatta sponionerna, framställde sakerna på ett helt annat sätt än det nämnda sändebudet och erbjöd sig att i en handvändning göra slut på hela seken till Spaniens fullkomliga belåtenhet. Spanska regeringen mottog detta anbud, afsatte sin charges daffaire och utnämnde i hans ställe amiral Pareja till sitt betnilmäktigade sändebud. Denne, som då befann sig i Callao (Peru), afgick genast med sex skepp till Chili. Denna republik har endast två små ängbålar, emedan den begagnat sina hjelpkällor till att anlägga vägar och jerubanor, stifta skolor m.m. Som Chilis politik hade en väsentligen fredlig riktoing, tänkte regeringen icke synnerligt på omkostnaderna för krig. Amiral Pareja var också öfvertygad att han ej skulle möta något motständ och att han skulle kunna förödmjuka republiken. Han gick med flit långsamt till väga och inträflade i Vulparaiso först den 17 Sept., dagen innan ärsdugen för republikens oberoende skulle firas. Straxt efter sin ankomst tillställde han regeringen i Chili en läng not, hwari ban framställde Spaniens besvär och hotade med krig, om man icke till inledning för underhandlingarne gaf spanska flaggan en salut af 21 kanonskott från ett af Valparaisos fästen. Regeringen besvarade de föregifna klagopunkterna och förklarade derpå, sti den, om den hade att välja mellam en förödmjukande fred och krig, så föred.roge hop att töra krig, eburu landet betann sig i ett afväpnadt tillstånd. — Krig blef derpå förklaradt. Korrespondenten berättar vidare, att Chilis kust bevakas af armen, som i förening med nationalgardet utgör 30,000 man. Alla dessa förberedelser fordra stora utgifter, men man fyller behofven medelst frivilliga bidrag. Af en förmögenhet af 100 000 piaster bar det gifvits ända tili 18 000 till krigsomkostnader, och fruntimren sysselsätta sig med att sy uniformer, af hvilka redan 3000 blifvit levererade. Ätven franska pressen uppträder energiskt mot amiral Parejas beteende. Hvad den engelska angår, ha vi redan nämnt dess hällning. Times går nu så långt, att den slutar en artikel i detta ämne med utropet: ?Inför sådana faror är det hög tid att vi upphöra med den jämmerliga och egoistiska noninterventionsprincipen.? (!) ———————