Aftonbladet – 27 november 1865, sida 3

Stavzer för dagen. Vv. Jag ser ett finger liksom hopen mana och peka ut, — hvem pekar du så ut? En kräkla! — jag din tanke tror mig ana, men stilla! — stilla! hejda ditt beslut! Du din historia läst om fordna dagar, om dessa furstar uti biskopskragar, din Trolle och din Brask du ej har glömt, Guds män — med svärdet under kåpan gömdt. Men du dig irrar. Omgjordt är här mycket sen medeltiden och sen Luthers dar, utaf det gammaldags teaterstycket snart blott ef pompeu är en smula qvar, he!t andra tider bragt oss andra seder och lynnen med; hvar sol, som sjunker neder, tar något gammalt med sig på sin färd, men hvarje morgon skapar ny vår verld. Sök mer ej svärdet under prestekappan, ej fanatismen på hvar predikstol! se fridens englar stå kring kyrkotrappaa och templet fylls af idel middagssol! I detta ljus, som genom verlden strömmar, som skivgrar skumrasket och nattens drömmar, hur skulle ban, — du felsr, — Andans man, han ensam spöka forntid, och just han? Orvar Odd. om —