Aftonbladet – 25 november 1865, sida 2

kyrkomöte, och i afseende på hvars ledamöter man redan nu antager att nära hälften är förslaget bevågen. skall afslå detsamma. Då nu ställningen är sådan, anse vi att både deputationerna från landsorten äro obehöfliga och att de dryga kostnaderna för truppers sammandragande i hufvudstaden kunde besparas. Vi tro oss veta, i likhet med D. A., att utsigterna för reformens framgång på riddarhuset betydligt ljusnat. Men man grundar sina förhoppningar i detta afseende på förhällanden och företeelser, som äro långt mindre trösterika för de konservativa än de som i D. A. uppgifvas och hvilka verkligen kunde vara egnade att stärka modet hos motständspartiet. Å ena sidan lärer, efter sednast anställda beräkningar, de kända anhängarnes antal numera kunna antagas utgöra 270 å 280 personer; hvaremot, å andra sidan, det är långt ifrån att, såsom Allehanda antyder, alla öfriga adelsmän, hvilka uttagit pollett, äro att hänföra till förslagets motståndare. Det finnes nemligen ganska många, hvilka antingen ännu äro tveksamma eller hvilkas opinion och afsigter äro för båda sidorna okända. Det är emellertid anledning antaga, i betraktande af landets så högt och så enhälligt uttalade mening och önskningar, att af dessa odeciderade eller obekanta flera skola sluta sig till förslagets anhängare än till dess motståndare. För att tro på en majoritet på riddarhuset synes man alltså icse behötva fästa sitt hopp ensamt vid dem, som ännu komma att uttaga pollett, ehuru äfven vi an taga, att genom dem förslagets anhängare komma att vinna en större förstärkning än dess motståndare. Afven vi hafva hört ryktet, att åtskilliga bland förslagets motständare torde komma att, såsom D. A. uttrycker sig, nedlägga gevär?, dä konungens och folkets önskningar nu så tydligen gifvit sig tillkänna och under alla omständigheter blott en ytterst Snapp majoritet för förslagets förkastande skulle kunna åstadkommas; men vi tro oss veta, att om detta inträffar, det icke blir egentligen, eller åtminstone icke i främsta rummet yngre adelsmän?, som taga detta steg, utan tvärtom ganska framstående och inflytelserika personer. Nationen skall säkert skatta högt den samvetsgrannhet, som dessa män derigenom skulle ådagalägga; ty huru mycket man än må ogilla adelns sjeltskrifvenhet och hela det nuv.rande representationssättet, kan man dock fatta betänkligheter, som hafva sin grund uti från ungdomen mottagna och hysta föreställnings sätt, och man har skäl att i hög grad respektera och erkänna den grannlagenhet, som läter dem vika då en annan mening af konung och folk nästan enhälligt uttalas. Men ehuru vi sålunda anse utsigterna i sjelfva verket vara vida ljusare än Allehanda fran.ställt dem, ha vi icke utan förvåning kunnat läsa Allehandas slutbetraktelse, att numere deputationerna från landsorten äro ob höfliga. Detta yttrande har elltför mycket tycke af ett försök att afleda, afkyla och neutralisera den i landet rådande entusiasmen, för att icke förtjena ett varnande: gif ekt! Om utsigterna till framgång nu äro goda, så lärer det väl icke vara rin gaste tvifvel, att detta är en följd af landets så otvetydigt tillkännagifna mening, och om framgången skall kunna betryggas, så lärer det väl hufvudsakligen vara derigenom, att enhvar bland dem, som skola i ämnet besluta, blir om deona mening fullkomligt öfvertygad. Och någon bättre utväg att bibringa en sådan ötvertygelse lärer väl knappast finnas, än den, att hvarje orts bästa män här infinna sig och personligen underrätta representanterna af adel och prester om folkets verkliga tänkesätt och önskningar.