Aftonbladet – 24 november 1865, sida 3

folk af vådlig beskaffenhet. Den religiös reaktionen, som sätter den nyare tidens ar språk på personlig frihet och persomlig rät såsom yttringar af den egoistiska principen hvilka böra genom statsmakten hämmas, vin ner den egoistiska maklighetens sympatier för hvilka friheten ofta framstår säsom ee dem i deras vegetativa ro störande rumor mästare. Framhållande skandalpressens vå dor och demagogernas arga list, begär mai bojor på pressen, som besvära den goda lik mycket, som den dåliga, och vallagar, son garantera dem och deras klasser öfvervig vid utdelande af medborgerliga förtroende uppdrag. Att motarbeta skandalpressen vådliga följder genom vederläggning a osanna beskyllningar och upplysningar öf ver skeft framställda fakta; och, att genon medborgerlig verksamhet vinna folkets för troende och så motstå de demagogiska rö relser, hvilkas framgång hvilar på den mak hga egoismens intresselöshet, anser mai antingen för besvärligt eller under sin vär dighet. 9Ståndsoch klassförhällan den hatv: här äfven bundsförvandter. Vällefnaden oc den förfinade njutningen begränsa sitt umgäng och sin beröring med andra menniskor till 8 dana, som ej vålla dem något estetiskt obehag och uppdrager således en yttre klass-skilnaq mellan sig och andra menniskor. Det går vä för sig att sällskapa med en i moraliskt af seende föraktlig person, blott han eger yttre snitt och maner comme il faut, men att sällskap med en man i förskinn eller bond tröja deltaga i ett vigtigt medborgerligt val är oskönt. Det är denna opposition eller visinertia i samhället, som trots sitt stillsamma utse ende och sina höfviska later är, med sin: anspråk på att i första hand få njuta sam hällets fördelar, egnad att understödja och framkalla pöbelvälde. Genom sin blaserade orkeslöshet och intresselöshet för allt hvac som ej tillhör den dagliga vällefnaden, lå ter den den demagogiska pressen fritt råde och utöfva sitt inflytande på det allmänns tänkesättet och den demagogiska herrsklyst haden bemäktiga sig de medborgerliga för. troendeplatserna, medan å andra sidan dess anhängare genom sin maklighetsteori och det sätt, hvarpå de tillämpa den, betrakta: al den i svett och möda sig ansträngande arbetaren såsom samhällets tärande? med lemmar, mot hvilka hopen känner och känt sig manad att på sätt Geijer yttrat, ?kasta bort sitt lif i uppror, vore det ock blott för att emot dem betyga sitt förakt?. Det är nödvändigheten att hämma detta maklighe. tens rörderfliga inflytande, som anbefallei den föreslagna reformens antagande. Det är de uppenbareiser af maklighetens egoism. hvilka framträdt i privilegierade klassers anspråk på rätt att, utan förpligtelse till of: fentlig verksamhet, draga fördel ar föregå ende ståndseller slägtgenerationers gerom offentliga förtjenster förvärfvade företräden, som framkallat yrkande af representationsreform. Det är till skydd emot denna maklighetens teori och det pöbelvälde, den har i släptåg, som det nu afgifna representationsförslaget uppställt fordran af medborgerlig verksamhet och medborgerligt förtroende såsom vilkor för deltagande i statens allmänna angelägen keters handhafvande; en rruhdsats, som Geijer strängt förehållit lem, hvilka ej anse sin pligt mot staten behöfva gå längre, än till debetsedelns beialling, genom den erinran, att Pslutligen kan ifvets räkning för ingen salderas, om man ;j betalar med sin person?; och hvar och en nåste lära sig — vid straff att eljest med resa fördrifvas från det rum, på hvilket samhällets utveckling hörnom ställt, att han j är till för att mot lega beqvämligen låta it sig administrera försvar, likasom själas vård öch rättvisa, utan att samhällets förlelar måste köpas med sann medborgerlig verksamhet?. Det är bringandet af denna srundsats till heders, som gifver reformen less största betydelse. Med dess antagande jöra alla nationens goda krafter blifva både ippkallade och satte i tillfälle till medborserlig samverkan. Tillämpningen af denna srundsats skall utjemna den klass-skilnad, vilken ställt samhällets högre klasser såsom ftiendtliga makter emot de lägre, ty den visar mängden genotii handling, att det ej innes några endast tärande samhällsklasser, itan deremot att alla medborgare äro föreade i ett hvarandra understödjande gemenamt arbete för allmänt bästa, medan den i andra sidan liksom tvingar alla högre och idlare krafter att intränga i massan af folet för att upplysa och förädla henne, och sålunda utbreda den folkets politiska uppostran och uppkalls det folkets allmänna ntresse och den folkets medverkan i det illmännas tjenst, hvars utbredande i allt törre kretsar är på en gång konungamakens och frihetens säkraste värn. fo oo oo TE