Aftonbladet – 23 november 1865, sida 2

han blir bedragen på den lön, som är honom lofvad, så att han far arbeta för intet. Flera af våra landsmän hafva gjort bedröfliga erfarenheter i den delen. Här (1 Quincy) kan han vara fullt betryggad mot sådant bedrägeri. En del af norrmännen insågo äfven detta och voro väl tillfreds. Dock var det en allmän klagan öfver att de icke bade någon kyrka och lärare ibland sig. (x. AJ) reed Det sväfvande och svamliga ordandet om andra representationsförsl-g, som på ett bättre sätt än det nu föreliggande skulle lösa frågan, har föranledt följanie artikel i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning: Ått en förändriog i den. närvarande representationen är oundgängligt nödvändig. och att dervid adelns sjelfekrifvenhet måste upphöra, detta har äfven den konservativa sidan af de politiska månnen antagit såsom sanning. När då regeringen, vid den förflutna riksförändring, och när det förslaget omfattades med den värma af hela landet, att hvarje man med en skymt af förutseende bort begripa, att nationen hade allvar med sin mening, så borde man väl, från den sida, som annat och bättre. Mau har haft ett partre år på sig, för att verkställa detta cexperiment, men ingenting har hörts vidare af. Det har synts förslagets motståndare nog att när de, i mer eller mindre skarpsinniga gatserX, anfört sina argumenter mot detföreslagna nya, så hafva de i förbigående, för att visa det de ieke äro rädlisa, anfört några allmänna grunder för en representation, som, evligt deras åsigter, skulle motsvara landets fordringar och betrygga dess välfärd. Att med slika allmänna grunder vilja störta det af hela nationen omfattade representationsförslaget, är väl ändock en smula lättsinnigt af män, som kalla sig konservative, och som vilja bevara samhällets lugna och trygga utveckling. När ridderskapet och adeln har förut förkastat de framställda representationsförslagen, så har man dock ansett nödigt visa sin benägenhet för en reform genom framläggande af ett annat förslag. Det har naturligtvis ej hindrat, att man sedermera sjelf, med cynisk — ridderlighet, förkastat sitt eget foster, men det ansägs likväl nödigt för tillfället att hafva ett sådant tillhands. Skulle det vara mindre nödigt nu än förr att uppställa det alternativ, hvarpå man vill bjuda nationen? När man det icke gjort, så har det vis serligen ej berott på likgiltighet eller underkänasande af sakens vi utan helt, eukelt uppå oförmåga att lösa det problem man älagt sig, och detta emedan problemet ej kan lösas. Enligt hvad vi förspört hafva den konservativa sidans ljus funderat mycket uppå ett förslag, som kuvnat, med mer eller mindre utsigt till framgång, föreläggas den nu församlade riksaugen säsom vederlag för det förslag man ämnade förkasta; men de hafva, efter all anledning, nu måst afstå derifrån, såvida de ej uppskjutit dermed så till yttersta stunden, att, deras vet är ock att arbetet vore helt och hållet förspildt, enär både regeringen och de två stånden lära vara fast beslutna, att om det hvilande förslaget ej nu antages, framlägga detsamma oförändradt, då alltså ett konser vativt motförslag aldrig kan vinna något afseende. Vi antaga alltså att det hvilande representationsförslagets motständare alstält ifrän hvarje försök att åstadkomma något bättre. Emellertid lemna de ofvan omnämnda allmänna grunder, som blifvit af en och annan författare i ämnet uppställda, någon ledning för omdömet huru olösligt det konservativa problemet i verkligneten är och huru obetänkt desse män, som företrädesvis vilja gälla såsom betänksamme, utkastat sinu lösliga projekter. De äro i sjelfva verket af den beskattenhet, att de måste vid minsta prölning, förkastas af sina egna upphofsmän. Så hafva tvenne sig benämnande reformvänner? lemnat ytterligare bidrag till det hvilande representationsförslagets granekning4 i en ströskrift, hvilken tillfälligtvis kommit under våra ögon. Vi hafva hvarken tid eller lust att visa de många misssjelfmotsägelser, hvaraf denna lilla ; icke heller vilja vi för tilllället pröfva halten af de länga uträkningar, som här blifvit gjorda, rörande bondeståndets öfverlägsenhet till jordbesittning och antal (en uträkning, som ju måste tala för detta stånds berättigade anspråk på större politiskt inflytande); vi vilja blott omnämna de allmänna grunder, som denne författare anser kunna tjena till förebild i sin allmänlighet? äfven för en representation för Sverge. Dessa allmänna grunder äro hemtade från det republikanska Hamburg, hvars representativa system är sammansatt af dels ledamöter valde genom 2llmänna val, dels ledamöter valda a) at fastighetsegare, b)af representanter för domstolarne, handeln, indnstrien, läroverken och de vigtigaste förvaltningsgrenarne. Det är i sanning förvånande huru en författare med någon eftertanke kunnat hos denna lilla köpmansrepullik — med många medeltidstraditicner — fimna någon som heist förebild för ett nytt ordnande af Sverges statsskick. Det minsta försök han gjort, att bringa dessa grunder i em konkret tillämpning hos oss, skulle hafva visat honom derss ohållbarhet. En annan författare, ekom kallar sig gammal kommunalman?, ser i det kungliga förslagets antagande införandet af ett obetingedt tidningsskrifvarevälde, hvilket ?skulle vara början till den sanna frihetens död?, h.ilken mörka utsigt författaren motiverar med följande ord: a hd dagen, framlade ett förslag till en sådan l: ogillar det nya förslaget, hafva framlagt ett opus ej kan underkastas någon kritik. Gif-.