Aftonbladet – 22 november 1865, sida 2

2 har varit på posten med ett bref, sade Beatrice utan att bli tillfrågad, i det hon passerade förbi honom, och hennes ögon gnistrade af harmset trots. Den saken kunde ju en af tjenstfolket ha styrt om. Ja visserligen, men tänk bara på nöjet att se brefvet fal!a ned i lådan! Skada att ni också inte kan få se svaret komma ut. Jag väntar ett lefvande svar4, höll Beatrice på att säga; men hon var nog klok att iterhålla de olörsigtiga orden. Hon gick vidare, utan att svara, och lemnade honom, bliekande efter henne, med ett gä:kande leende. Beatrice hade högst få medel att skaffa sig underrättelse om hvad som passerade, och dessa få medel ville hon icke använda, emedan hon icke tyckte om att utforska eller mnta tjenstlolket. Det skulle ha varit förspilld möda att söka utforska mr Gervoise: hen förstod alltförväl att hålla sin tunga i styr; men detta var deremot icke förhållandet med Antony, och han höll sig otvilvelaktigt ännu en gång gömd. Af honom kunde Beatrice till en viss grad få veta hvad mr Gervoise hade i sinnet och hvilket mål han hade föresatt sig. Då Beatrice gick in i huset, begaf hon sig derför genast till det rum, eom hade varit Rosys förmak. Aniony var icke der, men eit prasslande i rummet bredvid förrädde honom, och Beatrice ropade med klar cch tydlig röst att han skulle komma ut. Han blef fullkomligt tagen med öfverraskning och kom ut på hennes kallelse. Beatrice helsade på honom, stående midt i rummet, med blicken bos en upg drottning, som blifvit förnätirad i sin värdighet:Forts?)