Aftonbladet – 22 november 1865, sida 2

nom sin embetsställning berättigad till representantkallet, men genom en framskriden älder derifrån nådigst befriad, hade vid riksdagens början skyndat till hufvudstaden för att tacka majestätet och begärde af sådan anledning audiens. Konungen tillfrågar honom på sitt vanliga rättframma sätt: SNäå, du är väl här för att rösta mot: representationsfrågan och får till svar: Ja, Ers M:t, för att kunna rösta för detta förslag är jag för mycket rojalist. Konungen rusar då upp på golfvet, som han mäter med långa steg och genmä!er: SFörslaget med alla slua brister, såsom lt menniskoverk, är dock det bästa och det mest tidsenliga, och jag önskar dess framgång?, hvarpå han nickar ett kort afsked till den audienssökande, som tog afttäde med en illusion mindre. Detta är faktiskt, om ock verba formalia kunna vara litet annorlunda. Med ett ord: den officielle konungen i Sverge är i denna fråga den personlige konungen, representationsreformens varme vän och befordrare; hvatien det är både rätt och pligt, att alla goda, svenska män samla sig kring den fosterländska fena, som han högt lyftat framför nationen. —LLA