— Konungen och representationsfrågan. 1 en varmt häilen artikel om utsigterna för frågans utgång hos adeln yttrar Westman lands Lävs Tidning: Vi tillägga, såsom ett moment af den största betydelse, att konungen af själ och hjerta vill representationsreformen, och hvad denne konung vill, är gammalsvenskt, rent och ärligt spel. De andar, som i mörkret verka, hafva visserligen försökt att kolportera ut bland allmänheten, att den officielle konungen vill men den personlige konungen vill icke. Det år reni st gement (vi kunde nyttja eit ännu starkare epitet) att sprida ssädana lögnaktiga uppgifter till allmänhetens förvillande?; och likväl äro sådana lögner komna och utserverade från det konservativa lägret. Och — detta om en iolkkär konung, en svensk statschef utan Janushufvud, en af de mest öppna och genomärliga naturer, som burit eller bära en krona. Han är i sjelfva hjertegrunden så äkta svensk, att ett sådant machiavellistiskt dubbelspel är honom alldeles främmande och förhatligt. Såsom ett litet supplement till det ofvanstående anse vi oss kunna nämna: En på flera sätt framstående personlighet, geEE SE RSA AT Sad Eg TSE ANDE Sr säte Du frå vt Dy Nr