Aftonbladet – 21 november 1865, sida 2

MUSIK. MII Mathilda Eneqvist gaf i lördags afton sin tredje konsert å Stora börssalen, och hade denna gång valt till inträdesnummer ett af de svåraste och mest mirakuiösa bravurstycken, som blifvit satta för menriskoröst, nemligen Victor Masses enkom för madame Miolan-Carvalho skrifna variationer öfver Paganinis ?Carnaval du Venise. Allt är här beroende på utförandet, och mll Eneqvists glänsande föredrag och förmåga att utan all märkbar ansträngning besegra de utomordentliga svårigheterna, kunna icke annat än väcka en liflig. beundran ; mer hvad sjelfva kompositionen beträffar, betraktad säsom en produkt af skön konst, eå kunna dessa evinnerliga och meningslösa rulader och driller, utan allt inre sammarhang hopade på hvarandra, svårligen tillekännas något egentligt värde, om: de ens wder nyssr. nnda kategori kunna. hänföras. De ifråra rande Masseska variationerna -fylka na igtvis äfven betydligt ifrån . naval, hvilken — vi veta det mång.n ej heller anser vara något r äd et tekniskt bravurstycke, ehm :. r och en, som hört Ghys och V (aowii spela densamma, icke borde ku. ss betvfla .t deri finnes en. glödande poesi och ea djup karakteristik, som, om den uv frendekonstvären är deraf mäktig, kunna d rur fr aman s och åskådliggöras. MII Eneqvist sj ng viste tv ane svenska folkvisor sumt til samm:ae me fru Stenhammar en bekant iuets ar Spohrs Jessonda?, men he. r Ämsts nummer, liksom hela konsert gle spuoki utgjordes af recitativ och a-ia un: ländels kantat: TAllegro ed il Pena. fo en sompc,sition, hvari den store mäster ång i en stund af flödande i igt så många af sin rika andes sk ri det snillrika och det sköna, det naturfriska tillsamms ligt förbund. MI Eneq 1fälle att utveckla en ny Ulroge sant sida af sin eminenit z. sår M hennes särdeles klangfull au röst, som värman, kla. post-. fulländningen i hela förev eger kade: alu och ertill en den perligaste 8 ytterligare förhöjdes genom or viets högligen berömvärda utföran t ertill hörande, särdeles maktp iggar.o o gata flöjtpartiet. r Sauvlet utförde äfvin cn arc ingre och omvexlande konpc i ven smnd: Maria Stuart, fantasi fir f tten, som tillstadde exekuören att I rdelsktigaste lägga i dagen sin u och sannt konstnärliga talang. Fru Stenhammar sjöd I lune mindre sånger: Schuberis intressanta ?Greichen am Spinnrade? och Kjerulfs egeudomfgt sköna Sövnen?, båda föredragna med det älskliga och rent musikaliska uttryck, som a) id skänka ett så stort hehag åt denna så serskas föredrag. Äfven förekom ett pianonummer, nemligen Mendelssohns H-moll Capriecio, speladt af den berömda pianisten ru Wilskman med elegans ster färlighet. ifigt bifall och framropni Blod ästan hvarje af konsertens nu Af musikaliska akademiens :x er ge. örgår middag i akademiens s Nr om int ine till förmän för stipendiikase . Matincvörjades med den af fullständig orkester vä iförda, makalösa ouverture LI löjten?, ur hvilken opera äf rekom aminas och Papagenos duett ur Una kten samt qQvintetten emellan Tamino, Paageno och tärnorna i den första. Det är tan tvifvel ganska berömvärdt af 15. ie böra äfven oaflåtligt sträfva ett upptta den rätta andan der; och sjelfva känna :t sköna, som de sjunga. Af mil k. A. ideberg sjöngs en aria ur den vid k ongl. Jora teatern under inöfuing varande open ?Quentin Durwsrd? af Gevaert... MI idebergs röst utmärker sig för en vacker juk oc välljudande timbre, som gi: rde 5 väl gällande i de mera kantabla delarne es föredrag vittnar 1 ett varmt musikaliskt sinne; men de rdeles svåra fioriturer och löpninfzar, hvar