Aftonbladet – 20 november 1865, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. En episod ur Jenny Linds lif. (Berättad af Sophie Verena.) År 1847 kom Jenny Lind för första gången till London på uppmaning af teaterdirektör Lumley, som med denna enda framstående stjerna i sin operapersonal upptog striden med direktören för Coventgarden, hvilken samlat Europas förnämsta artister under sin fana. Så snart de båda italienska operorna började sina representationer, uppstod såväl bland journalisterna som publiken en strid, om hvilken af teatrarne som hade företrädet. På ett ställe prisade man Jenny Lind och ingen annan, på ett annat förklarade man Giulia Grisi och Persiani för verldens största sångerskor. Båda teaterdirektörerna drogo fördel af denna strid, ty till och med de, som påstodo att man icke kunde tänka sig något skönare och utmärktare än Grisis prestationer i Norma, gingo likväl dagen derefter till den andra italienska operan, der Jenay Lind hänförde åhörarne, till en del i samma roller. Att dessa ständiga och förbittrade partistrider, hvilka icke sällan föranledde att man utan orsak nedsatte den ena sångerskan för att höja den andra, icke skulle inverka på sjelfva sångerskorna hade varit att fordra för mycket af den menskliga naturen. Förhällandet emellan d3 firade damerna var derföre icke det vänskapligaste, och till följd af Grisis varma, sydländska blod öfvergick det äå hennes sida till fiendskap. Detta förhållande gaf sig tillkänna derigenom, att de tre sångerskorna vägrade att sjunga tillsammans på en offentlig konsert och ingen annan än Englands första dam, sjelfva drottning Victoria, vågade att inbjuda dem alla tre till en hofkonsert. Här måste de inafinna sig, och hurudana de revaliserande sängerskornas känslor vid detta samman