Aftonbladet – 20 november 1865, sida 2

Article Image
sig åhörarnes bifall och sannolikt, derest det blifvit fråga om en omröstning, inom en fördomsfri och för skäl tillgänglig församling, otvifvelaktigt skulle ställt majoriteten på sin sida. Önskligt vore derför om detta tal kunde meddelas i sin ursprungliga torm, hvarigenom en större allmänhet bletfve satt i stånd att sjelf bedöma detsamma. Företrädesvis kunde det vara intressant att erfara de lika oförbehållsamma som värdiga ord, hr justitiestatsministern i slutet af sitt tal ställde till ridderskapet och adeln, och hvilka ord voro egnade att göra det allvar bgaste intryck på dem af ständets: ledamöter, som förstå att med ett fosterländekt bjerta och en klar blick uppfatta ridderskapet och adelns ställning i närvaramde ögonblick till svenska folket. Bland öfriga yttranden för representationsförslaget har protokollisten i Dagligt Allehanda omsorgsfullt undvikit de få? men likväl äfven af honom såsom väl sagda betecknade ord, hvilka yttrades af en bland aristokratiens förnämligheter, som sedan länge befunnit sig utom partierna, f. d. öfverståthållaren frih. Sprengtporten. Dessa få ord innefattade likväl något med det förståndigaste som yttrades vid mötet. Hr friherren förklarade nemligen, att han antoge förslaget, icke emedan han ansåg det vara i alla sina delar fullkomligt — det kunde man icke fordra af ett menniskoverk — men emedan, för allt fall, genom ett uppskof föga torde kunna vinnas, men deremot alltför mycket förloras och emedan, om man nu i fred och lugn komme öfverens om att antaga förslaget, det sannolikt blefve före nadt med vida misdre svårigheter att framdeles deri erhålla nödiga och nyttiga ändringar, än att under den splittring och oro samt det missnöje, som förslagets förkastande sannolikt komme att alstra, tillvägabringa och genomdrifva dessa ändringar i ett nytt förslag. I sammanhang härmed kunna vi ej tillbakahälla vår förvåning deröfver, att hvarken grefve Mörner eller någon annan tillhörande hans mening, den nemligen atti anseende till det kgl. förslagets förmenta brister, detsamma borde förkastas och ett nytt förslag genom konstitutionsutskottet utarbetas för antagande vid nästa riksdag — klart framlagt åtminstone de hufvudgrunder, hvarpå detta nya förslag skulle hvila eller: beskaffenheten af de ?concessioner? (som grefve Mörner utlät sig), hvartill förslagets motståndare ämnade beqväma sig. Hvad man till icke mindre förvåning, genom vissa antydningar, förnam, var att dessia motständare, i högst väsentliga delar, syntes vara af diametralt motsatta åsigter, ty väl ville de enstämmigt uppoffra ständsoch klassindelningen i afseende på valen till andra eller nedre kammaren och medgifva denna kammares bildande genom samfällda val, men då gretve Mörner strängt fördömde de omedelbara valen till samma kammare, tycktes den andra chefen, grefve Henning Hamilton, ehuru i något gåtolika uttryck, vilja utsträcka valen utan census omedelbart så djupt ner som möjligt (såsom i Danmark?) samt söka första kawmarens ?motständskraf? deri, att den valdes af samma yalmän som den nedra, men att valen grupperades på ett sätt, som åt de högre insigterna gifver ett i lagen betryggadt inflytande. (Afven detta tyckes vara hemtadt från det nu i vårt grannrike på bordet hvilande förslaget till öfre kammaren eller landsthinget, hvilket sednare är det mest tillkonstlade, vi någonsin hört omtalas.) Slutligen fråga vi, hvad förtroende en offentlig person, som vill göra anspråk på att par preference vara statsman, väl kan förtjena, då han i en för några månader sedan flitigt kringspridd broschyr framställt ett förslag till representionens förändrade sammansättning, med bibehållande af de gamla ständen, fördelade i två kamrar och deri adelsoch prestelementen spela den väsentligaste hufvudrollen; men som nu, i egenskap af riksdagsman, vill låta förstå att han är den mest radikala demokrat? I sanning en sådan krok är för grof att kunna sväljas. Vi anhålla, att redaktionen af Nya Dagligt Allehanda täcktes ätven åt fina läsare meddela denna reklamation. Deltagare bland ridderskapet och adeln i fredagsmötet på Phenix.

20 november 1865, sida 2

Thumbnail