Aftonbladet – 18 november 1865, sida 3

han stöder sina händer och sitt hufvud mot en öfver sängen anbragt käpp eller slå?. Han har redan nött ut en sådan, och af den andra återstår ej heller mycket. Det deltagande hans sockenboer visa honom utgör en tröst i hans olycka, nu ökad af hans mors sorgliga slut. Hans far hade äfven länge varit sängliggande sjuk, men en dag kraflat sig utom hus, då ingen gaf akt på honom och anträffades liggande död i en liten källa nära intill gården. De som känna Daniel Andersson berömma honom såsom en försiåndig man, hvilken tåligt bär sina lidanden. Han skrifver en redig stil och har sje!f uppsatt åtskilliga berättelser vid föregående ting. Vid nu sednast hållna inlemnades äfven en skrift från honom. Han vårdas af sin hustru. Rörande var att höra berättas hurusom han, hvilken efter hvarje försök Lindbäck gjorde att förgifta honom utstod svåra lidanden, i sin enfaldiga tro ansåg sig vara så mycket syndfullare än andra menniskor, -å att han, för hvarje gång ban tog nattvarden, af denna o:sak skulle hemsökas af yt;erligare plågor. Han hade vid flera tillfällen, bekyrarad häröfver — så berättade en anförvandt till honom, som skjutsade ref. till Långelanda — frågat Lindbäck huru härmed kunde förhålla sig; men ej fått något tröstande svar.