Aftonbladet – 18 november 1865, sida 3

mg HD tröstande svar. En stund före tingets början på tisdagsmorgonen anlände Lindbäck, åtföljd af direktör Wiberg, till Långelanda. Under färden dit hade han vid åsynen af kyrkan och sitt fordna hem brustit i häftig gråt och syntes vid urstigandet något nedslagen. Det redan talrikt församlade folket förgrep sg ej mot honom på minsta sätt, utan blef han under djup tystnad från deras sida införd i det för fångar bestämda arrestrummet. Då han inkommit dit, begärde han rakdon, men hans sinne för prydlighet och elegans kunde icke här tillfredsställas. I fängelset bestrider en barberare hans rakning. Kl. 10 f. m. sammanträdde rätten, och sedan vice häradshöfding C. P. Lagerberg uppläst Svea hofrätts förordnande för sig att under den lagman Örtendahl beviljade tjenstledighet domarembetet förvalta, satte sig domstolens ledamöter, hvarpå tingsfrid påbjöds. Utom allmänna åklagaren, kronolänsmannen A. M. Bengtsson, medicinedoktor G. L. Örtengren och konsistorieomhudet kyrkvherden Svensson i Blomskog, hade på kallelse af åklagaren en mängd parter och vittnen infunnit sig, hvilkas namn, i den ordning de under målets gång hördes, här nedan skola angifvas. Lindbäck förehämtades härefter. Han var klädd i en mörk, åtsittande, ända upp till halsen igenknäppt -ytterrock, samt framträdde tyst och hälft smygande i framätlus tande ställning, hällandeHänderna i kors framför sig. Hela hans person gjorde ett vidrigt intryck, då man kände hvilken förhärdad bof dolde sig under denna skenheliga och kristligt ödmjuka yta. Det gulbleka ansigtet liknade en mask. Ej en enda muskel rörde sig deri, och ögonen stodo alldeles stilla under de halft tillslutna ögonlocken, ehuru han blickade rakt framför sig. Han har ett egendomligt utseende, som man ej glömmer så lätt, då man en gång sett honom. Något förtroende kan denna f: lska, hala uppsyn aldrig ingifva, ty det ligger någonting ytterst lömskt deri, liksom i! hela hans hållning. -På högra tinningen hade han en större skråma. — För öfrigt torde det vara öfverflödigt att värmare beskrifva hans utseende, då detta en gäng förut skett under redogörelsen för ransakningen med honom. Till en början lick han stå, men tilläts sedermera på begäran sätta sig. Under de 7 timmar som ransakningen varade, visade han ej minsta mattighet eller slapphet, och det stereotypa draget i hans ansigte förblef oföränderligt, undantag af ett par tillfällen, då under rättsförhandlingarnes gång liksom en ljusning for öfver detsamma, när ett par vittnen hördes om huru han tillsändt fattiga i församlingen, mat och kläder. Mamsell Ågren förekallades jemte honom samt fick intaga sitt ram på vittnenas sida. Hon är ett äldre fruntimmer, tandlös och skrynklig; men hela hennes utseende röjer mycken besinniug, slughet och varsamhet. De tunna, hårdt tillknipna läpparne samt klara och skarpa ögonen tyda på hårdhet och mycken viljekraft. Hon fick taga afträde medan Lindbäck hördes öfver sina lefnadsomständigheter. Berättelsen derom liksom svaren på alla de frågor som framställdes till honom afgafs med låg röst, synbarligen i den afsigt, att de talrika åhörarme, som till trängsel fyllde den ganska rymliga domsalen, skulle uppfatta så litet som möjligt af hvad han ade. Lindbäck berättade: Att han var född den 2 December 1803 i Bretvet, Brålanda socken, Frändefors pastorat. Fadren hette Sven Andersson och brukade hemmansjord, modren Lisa Olsdotter. Anda till 1819 vistades han i hemmet, hvarest han gick vall med kreaturen. Under denna tid lärde han sig äfven skrifva och läsa af sin far. På framställd fråga om fadren haft oklandrad frejd besvarades detta jakande. Under sommaren nämnde år kom han sedan till sin morbroder Nordahl i Nössmarks församling, hos hvilken han första gången gjorde bekantskap med latinska grammatikan. Då han visade håg och lust för att läsa, blef han genom morbroderns försorg 1820 intagen i Wenersborgs skola, och riktade från första början sin håg på att bli prest. I Wenersborg försörjde han sig genom att passa upp en lärare vid skolan. År 1824 kom han till Skara i fjerde klassen, han genomgick denna på 1 och gymnasium på 3år. Härstädes uppehöll han sig genom att läsa med assessor Thiels och kapten Brandts barn. Ar 1829 i Februari begaf han sig till Upsala. Alla de tillgångar han dit medförde utgjordes af 80 rdr, hvilka han hopsparat under gymnasiitiden. Den 2 Juni nämnda år blef han student. I Upsala förskaffade han sig sin utkomst genom att läsa med 12 gossar. Utan att skuldsätta sig för mer än 150 rdr, hvarför han köpte sig kläder, absolverade han prestexamen samt blef 1830 skolmästare på Upperuds bruk. Som skollärare hade han i lön 16 tunnor säd och allt fritt på bruket, och som pastors-adjunkt i Skållerud, hyilken tjenst han derjemte skötte, uppbar han 7 tunnor af församlingen. Genom sparsamhet sattes han snart i tillfälle att betala den kuld han i Upsala åsamkat sig samt gjorde efter hand små besparingar, helst han tillika med skötande af nämnde befattningar gaf privat undervisning Han sysselsatte sig under denna tid aldrig med affärer. År 1834 lemnade han sin skolmästarebefattning och flyttade nu till den en halt mil från Upperuds bruk belägna egendomen Kroken, hvil en han arrenderade af inspektor Ågren för 350 rdr. Han blef nu äfven sockenadjunkt i moderförsamlingen, och hans förbättra de ekonomiska ställning satte honom i tillfälle att gifta sig med sin ännu lefvande hustru, hvilken han lärt känna på Upperuds bruk, der hon varit hushållerska. I arrendet om Kroken ingick, att Ågren och hans fosterdotter, brorsdottren Johanna Lovisa, den i målet inblandade, skulle bo hos Lindbäck samt årligen betala 300 rdr, hvilket, belopp afdrogs å arrendet. Detta fortfor till Ågrens död, som inträffade 1840, vid en ålder af 82 år. På fråga. om Ågren varit sjuklig, förklarade Lindbäck att Å. varit rask ända till ett par dagar före sin död. Han hade vårdats af brorsdottren med biträde af en tjensteflicka. Under den tiden Lindbäck bodde på Kroken, föddes hans begge nu lefvande söner. Efter gubben Ågrens död, inropade Johanna, som fått testamente på all lösegendom och viss andel i fastigheten tillsammans med andra arfvingarn hela egendomen på auktion samt sålde en sedan i andra hand till Lindbäck. hvilken i sin tur afyttrade hälften deraf till en bonde, med vilkor att få arrendera densamma. Efter någon tid afyttrade bonden sin andel till en måg och af denne erhöll Lindbäck afträde såväl för arrendet som sin hälft, Han hyrde nu med familj in sig på Nordkiär hos brukspatron Hagsten. Mamsell Ågren fortfor att vistas hos honom samt betalade för sig, ehuru hon i hu