Aftonbladet – 18 november 1865, sida 2

Förberedande valmöte i hufvudstadens första valkrets. Efter en af grosshandlarne L. J. Hierta och F. A. Rinman utfärdad inbjudning hade i går afton (sålunda först aftonen före sjeltva valet) ett temligen stort antal valmän inom första valkretsen saxmlats till förberedande öfverläggning med afseende på det val, som i dag egt rum. Den del af valkretsen, som hörer till Maria församling, var dock nästan allsicke vid tillfället representerad, emedan en vigtig kyrkostämma samtidigt var utlyst inom nämnda församling, hvilken bivistades af de flesta inflytelserikare valmännen inom denna del af distriktet, hvilka der enskildt träffade aftal med afseende på valet, utan att känna hvad som vid det förberedande valmötet förhandlades och öfverenskoms, hvarigenom naturliga följden måste blifva en splittring inom majoriteten och goda konjunkturer för en i det tysta nitiskt arbetande minoritet att med någon utsigt till framgång fiska i grumligt vatten. Hr Hierta som anmodades att leda öfverläggningarne, började innan någon hade! föreslagit hvarken den ene eller andre till kandidat, med att uppläsa en skrifvelse från v. häradshöfdivgen Dufva, hvaruti denne anhöll, att för den händelse någon skulle vid valmötet föreslå onom till kandidat, ordföranden måtte tillkännagilva, att han vore af trägna och ofrånkomliga tjenstebestyr alldeles förhindrad att förtroendet emottaga. Na uppstod, i stället för frågan om lämpliga kandidater, en diskussion rörande den större eller mindre betydelsen af denna hr Dufvas afsägelse. Hr Schartau förklarade sig hysa den öfvertygelsen, att det icke vore så farligt ed denna afsägelse och att densamma endast härledde sig från en viss blygsamhet och anspråkslöshet, hvilken man visserligen borde respektera och finna naturlig, men som dock icke borde utöfva något bestämmande inflytande på valmännen, då det gällde att utse en person, åt hvilken man med fult skäl kunde öfverlemna ett på en gång så maktpåliggande och smickrande förtroendeuppdrag, vid hvilket hr Dufva utan tvilvel i sjelfva verket skulle finna sig ganska väl; hvadan talaren anhöll att de, som med anledning af hr Dufvas flera utmärkta egenskaper ämnat rösta på konom, icke måtte låta sig afskräckas af hans skrifvelse, utan lemna densamma utan afseende. Redaktör Sohlman vore för sin del fullkomligt öfvertygad att hr Dufva, till följd af sina både insigter och åsig:er, vore mycket lämplig att representera kretsen, men man kunde icke alldeles så legert behandla en persons bestämda förklaring att han för ingen del ville ifrågakomma. Långt ifrån att föreställa sig, det afsägelsen härrörde från ett i fråga om så vigtiga angelägenheer alldeles malplaceradt pruderi, trodde ta laren sig med bestämdhet veta,att hr Dufva till följd at särskilde förhållanden icke kunde mottaga förtroendet, och att han skulle betrakta det såsom en verklig olycka om han blefve vald. Under sådana omständigheter vore det i sjelfva verket något indelikat, ja till och , med politiskt olämpligt, att truga ht Dufva till att bli riksdagsman.