Aftonbladet – 15 november 1865, sida 3

2) Stadsfullmäktig. Causerier från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 9 November. Man sysselsätter sig fortfarande med ryktena om Fould och finansreformen, men man vet ingenting mer än att ministern haft ett anfall af kolerin och nu är lyckligt återställd, och man hoppas att finanserna också skola återvinna ktelsan. I går återkom kejsaren till Saint Cloud efter en lyckligt fullbordad agronomsk utflygt till Bretagne, och nu väntas n extra konselj af ministrarne och prbatrådets medlemmar tillsaminans för att på en halftiunme rätt grund ligt diskutera firansfrågan, hvirefter kejsaren tager sitt beslut och omed:lbart derpå flyttar med hela hofvet till Compitgne, dit general Lepic, förste hofintendenten, redan Det säges att hofvet bryter upp den 12 dennes. Den 14 anländer första serien af de inbjudna. Grefve v. Bismarck är icke bland dem. Sedan han jagat hos baron James Rotschild for han skyndsar ligen härifrån och är nu redan i sitt Berlin samt håller som bäst på att regera sitt Tyskland med benäget biträde af sin nationalförening. Men franska hofvet tänker likväl roa sig i sitt Compidgne, och den 15 börjas de festdessa gamla partier?, som intränga i sjelfva kejsarborgen. Den första pjes, som kommer att uppföras I på slottsteatern : Compitgne, blir la Famille Benoiton, den nya komedien af Victorien Sardou. Det är en pjes, som gafs första gången förliden lördag i Vaudeville-teatern och som icke är d.en sämsta af Sardous mänga I komedier. Den gör naturligtvis lycka hos den stora allmämheten, hvilken finner författaren mycket rolig? i den långa raden af lösligt hbopfogzade, mera och mindre extravaganta scener rmed grinande personnager utan spår till drramatisk karakter. Victorien Sardou är en lyccklig man. Sedan han skref I sina Pattes de Mlouche, hans egentliga debut, och ända till dlen dag som är hans bästa pies, har han försökt sig i många olika slag af dramatiskt författareskap och alltid har han vuvonit framgång. Kritiken har sagt honom skarpa sanningar, men publiker har köpt sina biljetter och tyckt det vara roligt att se Swdows pjeser, vare sig i Gymnase, Vaudeille, Palais-Royal eller sjelfva Theätre Frangais Och det kan icke nekas att I han är stark i letaljen, att han förstår göra effekt med : ccessoirer, att han är hemmastadd i kinkiga. för att icke säga skabrösa I situationer, att han känner hvad verkan några vågade ord göra på mängden samt deröre helt Jugnt. kan vara i saknad af fin observationsförnmåga och dramatik esprit. kan med ett vuhlgärt skämt köpa sig dispens från att skildraa karakterer. Han tager i alla fall med sttor fattning emot de 12 proI centen af bruttooinkomsten och är redan en rik man, hvilkeet vi visst icke vilja förebrå honom, blott haan en enca gång till gaf oss en komedi, sopm åtminstone vore jemngod med les Pattes: de Mouche (på Stockholms kungliga scen kallad: ?En Papperslapp?), ja till och meed kunde jemföras med les Femmes fortes I (Qvinnans sanna styrka), ehuru den sistnnämrda pjesen visst icke var så utomordentliligt forte. Den som derremot är en femme forte, det är onekligen maamsell Dejazet. Hon äricke just i sin förssta ungdom numera, ty den inföll under de2 första åren af deta århundrade. Jag troor det var 1802 eller 1803, som Virginie IDEjazset deputerade. Jag kan icke riktigt pååminna mig hvilketdera af dessa årtal är det rätta, ty det var allt några år innan jsag började freqventera teatrarne, men vissst är att debuten förskrifver sig från århuntdradets början. Då var Virginie Dejazet ettt underbarn och det är hon ännu, efter någgra och sextio rs mellanrum, ett för öfrigt vväl fyldt mellanrum. För femtio år sedan var hon den fulländede skådeepelerskan. — För några aftnar sedan såg jag henne speela sjuttonårig yngling, och jag trotsar hviilken sjuttonårig yngling som helst att göraa det bättre. Det är bekant att mamsell DJfejazet, efter att hafva tillhört Paris flesta sscener, sedan några år upp träder endast ) på sin sons Eugene Diejazet teater vid Booulevard du Temple, en liter men mycket fifreqventerad scen. Der gifvet för nörvarandde Monsieur de Belle-Isle, er liten vaudevilllle i två akter med kuplette: af Eugene Dåejfejazet, en obetydlig pjes a gamla skolan 1 nästan, men frisk och älsklig en liten bluetette, som man gerna ser. De har alltid varirit Virginie Dejazets specialite att gilva paggerolier och att spela gamin Hon gör det iänpnu en gång. Men skallde då eldrig sintta med denna obegripliga för måga? Spordees det i salongen inran ridå gick upp. Ktanske det är på tid för gaml ,s. mamseller attt icke visa sig i tricoter. Me så går ridåm upp, och då glömmer ma gemla mamselln? för denna vaudevillen e. älskvärda få, den sista Frankrike harqva Ja, icke tänker man på att det är direkt rens gamla mamma, som spelar i den de rollen, utan det är den eleganta tjufpojke det är en ungg lärling hos Don Juan sjel det är der stoltaste och älskvärdaste p samma gångz af alla unga adelsmän, sor uppfostrats bhos några smilande jesuitei Det är gråce : och ungdomlig vave. Men de tjenar ingentiting till att jag inför Aftonbla dets pubbk fefaller i entusiasm öfver en gam mal dame i kknäbvxor. en snart sjuttioårig begilvit sig för att ställa allt i ordning. : liga dagar med jegtpartier, spelpartier, danspartier och lustpartier af allahanda slag, ! — ÄG EU HR SS HH on