Aftonbladet – 15 november 1865, sida 2

AM UCt pollisKka Ullstand, som redan 194V7 förklarades vara alldeles oefterrättligt och d olidligt. f Resonnementet är icke så oäfvet, eåsom f en tröstegrund för dem som icke vilja eller fi bry sig om någon förändring och som i sitt s bjerta så gerna vilja omfatta den grund-V satsen: ?nog häller det i vår tid? (aprås nous u le deluge) äfven om de för skams skulllt försäkra, att de naturligtvis? icke ha nå-1 gonting emot en representationsreform, bara O man kan hitta på ett förslag, som i allala sina detaljer behagar dem och mot hvilket 1 inga anmärkningar kunna göras; dervid på f sätt och vi3 liknande den gäldenär som, en! ligt hvad för någon tid sedan berättades f bland rättegåugsoch polissaker, hade skrif! vit en egendomligt affattad revers, och sedermera inför rätta bedyrade, att han icke 4 ville inlåta sig på någon uppgörelse med ! en viss rabattering i fordringsanspråken, ty ) han ville betala alltsammans fullt och punkt! ligt, men först tre månader efter af honom sjelf gjord uppsägelse. I De herrar, som föra nyssnämnda re-4 sonnement, må ursäkta oss om vi i någon män rubba deras ljufva illnsioner; vi finna ! oss nemligen nödsukade att visa, att de fo! tat sin tröstegrund på mjceket lös sand och att de jemförelser emellan förr och nu, som !! de uppställa till sitt lugnande, halta högstf betänkligt. S Förhållandena äro betydligt olika nu mot I hvad de voro 1844 och 1850 och nationen intager en helt annan ställning till det nul: hvilande förslaget än den gjort till något4 annat reformförsleg, som varit bragt å bane ! alltsedan 1809. 1840 års representationsförslag hade emot :! sig icke blott de konservativa, utan hela det : moderata partiet och ganska många af del! liberala, som icke kunde godkänna en öfre l kammare, utsedd af den nedre efter norsk : metod, utan fordrade tvenne karaktersskilda kamrar. När detta förslag förkastades 1844! hade man kommit in uti den s. k. förtjusningsperioden; man väntade och hoppades allt af konung Oscar, och vär denves främste minister på riddarhuset högtidligen och med eftertryck förklarade, att representationsfrågan kan icke falla?, tröstade man sig med den vissa förhoppningen derom, att konung Oscars regering snart skuile framlägga ett förslag, omkring hvilket alla re-l formvänner kunde förena sig, och sedermera veta att genomdrifva detta förslag. Man bedrog sig, härutinnan, liksom i sä mycket annat. År förgingo utan att man för allvar grep sig an med den lifsvigtiga saken, och när omsider ett kungligt förslag framlades vid 1848—49 årens rizsdag, var det så beskaffadt, att dess öde väl kunde förutses. Bondeståndet ogillade detsamma genast; det liberala partiet splittrades, i det en del ansåg sig böra hålla på förslaget såsom dock ett medel att komma ifrän ståndssöndringen, andra derem-t förkastade detsamma derföre att det icke innebar verkliga samfälda val, utan skapade tvenne klasser af valberättigade till andra kammaren och uppställde en graderad röstskala. Det fanns ingen, som med 1: värma omfattade förslaget, och det var derföre — visst icke förlåtligt — men dock förklarligt, att regeringen femnade förslaget åt sitt öde och att man å sllerhögsta ort icke lade två strån i kors för dess genomdrifvande. Förhållandet är nu ett helt annat. Först och främst är det förslag, som nu är hvilande, sådant, att nationen med värma och äöfvertygelse kunnat omfatta detsamma. Det är en i sanning både kungligt och folkligt förslag. De folkvalda stånden sluta sig till detsamma ephälligt. Aila fraktioner af det liberala partiet, äfven de mest moderata, se deri en tillfredsställande lösning a! den stora frågan; ett betydligt antal af dem, som förut i denna sak räknats såsom konservativa, kunna icke annat än egna sitt bifall åt ett förslag, som så kunnat medla emellan de olika åsigterna, och som på samma gång det bereder en möjlighet för regeringen att tillförlitligt erfara folkets upplysta mening och derigenom vinna nödig styrka, tillika imnebär tillräckliga garantier för konserverande af det goda, dugliga och sannt nationella i bestående förhållanden. Detta förslag har genomgått en månglaldig pröfnings skärseld. De anmärkningar, som blifvit gjorda deremot och som i tera fall stå rakt emot och vederlägga hvarandra, äro hufvudsakligen sådana, som utgå från en mer eller mindre medveten ovilja mot hvarje representationsreform, ehuru man söker för sg sjelf och andra bemantla denna ovilja genom att i detaljer anföra klander, som skulle kunna riktas mot hvarje representativ anordning, för såvidt som den är ett verk af menniskor och sålunda icke kan innebära absolut visshet tör att alltid och i alla hänseenden uppnå de allrabästa resultater eller medföra ett absolut betryggande mot hvarje misstag och missbruk. Vi lemna alldeles äsido det ofruktsamma doktrinära rätthafveriet, som ovilkorligen måste fram och göra sig vigtigt medelst en anspråksfull och minutiös kritik, som dock icke ens vågar låta påskina att den kan sätta något annat och bättre i stället. Funnes det en möjlighet att ålägga de herrar och män, som ämna rösta nej i afseende på förslaget, att dessförinnan med allvar och eftertanke genomläsa professor Rydins ?Betraktelser i representationsfrägan?, der frågans ställning och nödvändigheten af dess lösning är klart utredd och alla anmärkningar fullständigt wpptagna och gendrifna, så skulle — det är vär fasta) tro — hällten af dem i stället komma att rösta ja och af den återstående hälften en god del få åtminstone så starka skrupler, att de afhölle sig från att deltaga i voteringen. Det nuvarande representationsförslaget är som sagdt, någonting helt annat än alla de förslag, som hittills varit bragta å bane. Det är sådant, att folket dervid fästat sitt hjerta och bakom detta förslag står det orubbligt och fast såsom en man, hvad som än må inträffa, och det låter icke på något sätt, genom några slags förespeglingar förleda sig att vika d:rifrån. Härtill kommer, att det närvarande tidsmomentet är mycket olika med den tid, dål: