Aftonbladet – 13 november 1865, sida 2

Men mrs Gervoise, som endast visste att doktor Rogerson hade ordinerat henne att resa till franska hafskusten, hoppades helt sangviviskt att han äfven skulle ordinera Jura och Mont Blanc. Hennes lynne blet strax mera lifligt, hon hade icke varit så glad på mången god dag, och hennes man sökte med mycken beredvillighet hålla henne qvar i denna villfarelse. Beatrice kände sig alltför mycket uppbragt öfver hans falskhet för att uthärda att sitta qvar och höra på hvad som sades. Hon reste sig upp och gick fram tili fönstret. Aftonen var mörk och stilla. Hon hörde emel lertid ett ovanligt ljud borta vid porten — det lät alldeles som om hjul hade rullat öfver sendgången i allen. Hon vände sig härvid om till mr Gervoise och sade iskarp ton : cHvem är det som lemnar huset i afton? Antony, förmodar jag, svarade mr Gervoise. Beatrice gick hestigt åt dörren. Mr Gervoise reste sig upp och försökte hälla henne tillbaka. Hvad är det, Beatrice? Hvad är det vi öpskar?4 frågade han. Jag önskar se om Antony reser, svarade hon. Var god och uppehäll mig inte, och hennes ton var så befallande, att mr Gervo:se drog sig tillbaka och lät henne Dassera. Beatrice kände förmodligen icke någon yfikenhet rörande Antonys afresa, ty i stället för att gå ned, ilade hon uppför rapporna, till dess hon kom till dörren till Rosys rum. Hoa knackade på, och dähon ;j lick något svar, steg hon in. Ett ljus rann lr ett bord. Beatrice kastade n hastig blick omkring sig; rummet ver tomt