Aftonbladet – 11 november 1865, sida 3

— Handelstraktaten med Frankrike. I norska Morgenbladet tör den 6 dennes läses: PFörslaget från den speciella komiten för handelsoch sjötartstraktsterna med Frank rike har i dag recererats i storthinget. Vi intaga här den del af förslaget, som uttrycker de sju medlemmarnes mening, hvilka obetingadt vilja stadfästa förslaget: 4Sju af komitens medlemmar (Christensen, Faye, Harbitz, Lorck, Petersen, Schweigaard och Weil) äro långt ifrån alt instämma i den ofördelaktiga domen om de tullfriheter och tullnedsättningar, på hvilka man i traktaten på vår sida ingått. Norge har under de sista 15 åren gjort längt större ekonomiska framsteg, än under någon motsvarande tidrymd tillförene. Och att detta till en hufvudsaklig del härrör från införandet af frihandelas grundsatser i andra länder, är omöjligt att bestrida, om man jemför de vilkor, hvarunder, och det tillstånd, hvari två af vära vigtigaste näringsgrenar, sjöfarten och trävaruhandeln, befunno sig vid början och vid slutet af anförda tidrymd. Men samma fribandelssystem, hvilket såsom beståndsdel efandra länders institutioner lemnar 0ss så stora och för framtiden oöfver: kådliga välgerningar, bör med glädje ioförlifvas äfven i våra egna inrättningar, naturligtvis med oundgängligen nödvändigt afseende på redan be, stånde förhållanden och på svårigheten att ersätta statekassans behof genom andra och nya pålagor. Dess upptagande skulle nemligen bidraga till att lätta lefnadskostnaden. att befrämja den vaturliga rättvisan, med hvilken det icke på längden kan förenas, att medborgar? skola skatta utom till statekassan äfven till sina medborgare; det skulle der jemte medverka till att frambringa godt förstånd mellan de olika samhällsklasserna och stärka medborgarn-s förmåga att lemna bidrag till den gemensamma statskassan. Det är i dess egenskap af ett framsteg mot detta frihandelssystem, som en upplyst och icke litet betydlig del af nationen med till fredsställelse helsat traktaten med Frank rike och till samma tanke är det som dessa medlemmar ansluta sig. Att kalla nedsättnvivgar i afgifier, som bäras eflandets med. borgare, ett offer, är oegentligt taladt. Men benämningen oegentligt tal är ett för svagt utnyck, vär det är fråga om argifter, hvilka några medborgare erlögga till svära, såsom