är inte lycklig. Hon vill inte lyssna till hans ömmaste påminnelser och så, för att ännu mera förvärra det onda, skrifver hon till sin far, som förmodligen kommer hit för att gräla på hennes man.? ?Hvad har jog att göra med det, mr Gervoise ?? ?Ni lade brefvet på posten.? Skulle det inte det förutan ha kommit till sin bestämmelse? Är hon en fånge? Äro tjenarne sådana förrädare att de sälja sin phgt ät den högstbjudgnde och förråda den stackars unga varelsen ? Y Beatrice, ni skaffade brefvet på posten. Beatrice reste sig upp. Blodet strömmade till hennes ansigte och hennes läppar skältde af ädel harm. Jug skref det, mr Gervoise! sade hon. Ni! — Ni! upprepade han, helt förvänad öfver en sådan dj-rfhet. ?Ja, det gjorde jag. Trodde ni kanske att jag ville gå och se hennes långsamma tortyr, utan att säga ett ord? Tror ni att detta ligger i min natur? Stackars lilla offer, hon skulle inte ha skrifvit, hon skulle dött utan en klagan: men jag skref till hennes far och berättade honom huru hans älskade barn blir behandladt, och han kommer nu för att sjelf se och döma och ätminstone trösta henne med sin närvaro. För en gång förlorande vu mr Gervoise sin fattning; passionen kom honom att blekna, och han lytte sin darrande, knutna hand och hotsde dermed åt Beatrice ?Blanda er jte i mina angeiägenheter, miss Gordon?, sade han varuande, ?blanda er inte deri!? Qarnoosie är mitt?, svarade Beatrice stolt, och sedan hon sålunda antydtatt hon icke blandade sig i annat än hvad som angick henng, lemnade hon rummet, följd af