Aftonbladet – 11 november 1865, sida 2

i Iragan. Från en högt aktad ledamot af riddarhuset hafva vi mottagit följande insända uppsats, hvilken vi beledsaga med några anmärkningar: Till Redaktionen af Aftonbiadet. Penningens makt! Under denna benämning har Aftonbladet för den 2 dennes ur Nenkes Allehanda upptagit en beräkning att de ofta omhandlade fullmaktsköpen på riddarhuset skulle vid innevarande riksdag hafva medtagit ett belopp af 10,400 rdr, hvilken siffra erhållits genom att multiplicera de 104 fullmakter, för hvilka poletter då voro uttagna, med 100, eiler det belopp i rdr rmt hvarje tullmakt ansetts kosta. Ett dylikt påstående kan visserligen framställas af den som finner hvarje medel tillätligt för att skada en motständare och fränkänner det sunda förnuftet allt värde såsom faktor i beräkniugen. I annat fall borde detta sednare ensamt tillräckligt ådagalägva att långt ifån alla eller de flesta fullmakter på riddarhuset kunna vara älda. Vill man ärligt undersöka förhällandet, t. ex. genom att i riddarhuskansliet göra sig underrättad om de personers samhällsställning, som fullmakterna utfärdat, torde man finna att icke någon särdeles stor del af dem lärer kunna misstänkas att hafva nedlätit sig till en så låg handiering. Man torde äfven utan stor möda kunna öfvertyga sig, att flera af dem på hvilka nu misstanke i detta fall kunde ädragas genom deras mindre lyckliga ekonomiska tällning, likväl satt hederns fordringar högre än begäret efter en lumpen penninevinst. En samvetsgrann undersökning -kall sålunda ganska säkert ådagalägga orimligheten af itrågavarande och liknande tendensberäkningar. Ingen kan högre än insändaren beklaga att, om än i vida mindre skala än man sökt göra troligt, likväl försäljning af riddarhusfullmakter onekli-en eger rum. Sådant lärer emellertia lika litet kunna förekommas, som att bestickningar i stort omfång användas för att vinna säte i andra representativa församlingar. Att borttaga rätten till utfärdande ar fulimakt derlör att denna stundom missbrukas, skulle onekligen, på sätt olta blifvit anmärkt, från riddarhuset utestänga en stor del af dess utmärktare törmägor och följaktligen i hög grad för svaga detsamma. Maåbända är detta just hvad mean åsyftar med den nu pågående siormlöpuingen mot itrågavarande rättighet? — Särom befullmäktigade för andra äterfinner man vid denna riksdag t. ex. tvenne af konungens rådgifvare, de bäda ordförandena, samt 4 bland öfriga ledumöteri konstitutionsoch statsutskotten, för att ej vämna de andra utskotten, en af de tvenne ledamöterna i talmanskonterensen, 2 af de 5 styrel-eledamöterna af det adliga reformsällskapet, cn af Aftonbladets nuvarande eller f. d. ledare, förutom män sådane som friherrarne Knut Bonde och A. C. Raab, landshöfding Nordenfelt, m. fl. itriga retormvänner. — Sjeltva hr Lars Hierta har aldrig halt inträde på ridvarhuset annorlunda än genom iullmakt. Jag lemnar ull hvar och en att bedöma om det vore önsk igt för representationen och särskildt för det hvilande reformförslaget, att dessu och flera med dem blefve uteslutna, hviket sannolikt vore händelsen om fullmakterna afsköffades. Utwtaller svaret nek nde, på sätt jag lörmodar, är ju ej rättigheten at: utlärda sävana så förkasthg. Den ar dessutom fullt öfverenstämmande med den adliga institutionens anda, euligt hvilken dei ej är personen utan ätten som har plats i riksförsamlingen. — Sälunda befullmäktiga ätven Euglands pärer andra i sitt stälte, ehuru på ett sätt vida betänkligare än det här öfverklagade, nemligen genom öfverlåtande af sin röst till nägon af de öfrigy pärerna hvarigenom stundom händt, såsom med den högt uppburne hertigen af Wellington, att en ledamot kunnat rösta för 40, 50 eller ännu flera af de tränvarande samt s.lunda, kanske ensam öfverrösta hela huset. Kasta vi en blick på våra ofrälse stånd torde måhända penningens makt? finnas på deras ruwmsnsättning utöfva ett långt väsentligare inflytende än på riddarhuset, eller hvarför utgöres presteståudet, med rättighet att sända 76 riksdagmän, sällan laf mer än några och 50, borgarstän et oftast ar föga ötver 60 istället för 110 hvarull det är berättigadt samt bondestäudet at mindre än haltva dess lagl:ga antal at 241 ombud? Hvarför ätnöjas sjelfva lärdomens högräten universiteten med en istället för två representanter, hvarför förena sig, med sällsynta undantag, så många af vara städer, som dertill ega gruudlagsenlig rätt, om samma ombud, huru kunna sädana konstellationer uppkomma, som påträffas i borgarständet, der t. ex. vid en riksdag ej länge sedan Askersund, Tvosa och Kongel förenat sig om en representant, Yswd och Luleå om en semt Ulricehamn Piteå och Eksjö äfvenledes om eu! Kände dessa srä ders valwän ens till namnet den de skänkie det höga medborgerliga förtroendet, eller voro tkonomiska skäl vid valet atgörande? I— Hvarifrån komma alla dessa tomma sätem i de ofrälse ständen om ej frän obenägenhet att bekosta — riksdagsmannaarfvodet? Har sparsamhetsanda förhindrat större delen af våra städer och härader från att sända eget ombud till riksdagarne och förnått dem åtnöja sig med den minsta möjliga del af en representant, som ske kund utan fara för böträllning, är det då billigt att i främsta rummet bryta stafven öfver se — OREDSSON lör Inta Ivaoklig — Han vill inte lIvssna till