Aftonbladet – 9 november 1865, sida 3

hålla sina anmärkningar. Han yttrade sig vidare om det omöjliga för en fiendtlig flotta att uppträda i Mälaren, en fiende får ej uppträda i Mälaren, det är otänkbart, och att skapa ett särskildt artilleri härför medför kostnader så dryga, att vi ej böra bry oss om att tänka på dem. En fiende kan ju komma åt oss på andra håll, han går in i Slätbaken t. ex.; hvad göra vi der med flotta, vi behöfva bara spränga en sluss så kommer han ej längre. Grefve Platen sade, att det nu var för sent. att komma med anmärkningar. Tal. skulle fe gjort dem förut, om han bara blifvit rådfrågad. Anmärkningar äro till nytta och en minister bör höra dem. Hr Adlersparre sade, att jag i denna fråga hade andra bakom mig. Jag Der få försäkra hr Adlersparre att detta är ett misstag, att jag aldeles icke springer andras ärenden, det är endast min öfvertygelse som ledt mig. Hr Adlersparre har talat om det gamla systemets oefterrättlighet och uppdragit en i sanning bedröflig teckning deraf, men hvad hör den väl hit? Hr Adlersparre sade att pansarbåtarne kunde så lätt röra sig på våra elfvar. Jo, låt dem gå der uppe i Norrland på Ind.lselfven, Ljungan, Njurunda elf, Ume, Lule och hvad de allt heta denna mäng elfvar, så fick man se hur det gick. Och intressant skulle det också vara att få veta, hur hr Adlersparre skulle få upp sina pansarbåtar till de der elfvarne. Tal. ansåg vidare det vara bäst att sätta alla officerare, som ej kunna begagnas, på indragningsstat. Hr Skogman anhöll att få i nästa plenum meddela åtskilliga upplysningar, ty han egde ej nu de derför nödvändiga materialierna till hands. Hr Adlersparre anhöll få förklara, att han med uttrycket, att hr Brakel ej stod ensam, blott menat alt det fanns andra som gillade hans åsigter. Grefve v. Platen, hrr Adlersparre och Brakel yrkade att deras yttranden skulle remitteras till statsutskottet, hvilket ståndet biföll.