Aftonbladet – 9 november 1865, sida 3

om det med nagon ultsigt Ull iTallkanh SAC kunna bjuda en mäktig fiende spetsen. Man har anslagit armens högsta siffra till 40,000 man, men talaren ansåg att denna vore den minsta. Andra vilkoret är att landet eger befästningar till stödjepunkter för sin opererande armå, i främsta rummet befästningar kring hufvudstaden. Tredje vilkoret är en flotta och det vilkoret är af ej ringa betydelse. Grefve v. Platen har alldeles riktigt insett att en del af flottan bör ståi ett visst samband med den opererande armen. Men vilken del af flottan, som skall bilda detta samband — det är just derom tal. var af olika tankar med sjöministern. Han hyste den fasta tillförsigten, att hufvudstaden, om den erhålier befästningar, cj kan falla, men äfven om man supponerar dess fall kan grefve Platens omhuldade skärgårdsartilieri ej bli till synnerlig nytta, om ens någon. Vår flotta behöfver mindre svåra pansarbåtar till skyddandet af öfvergångar, ct. ex. vid Edsviken, vid Skuru, vid segelleden till Upsala o. s. v., och de svåraste pansarbåtar t. ex. vid Rindö, vid Södertelje och andra vigtiga stängselinlopp, och just häri ansåg tal. detta marinens samband med armen böra ligga. Härför fordras ej så stort sjömanskap — hufvudknuten är att de 10—12 pan sarbåtarnes besättningar förstå atträtt sköta sina grofva kanoner. En annan del af flottan är sjö och kustförsvaret, som har till uppgift att hindra fiendens framträngande bland våra skär. Härtill vore monitorerna eller Ljungstedts n:r 1 de mest lämpliga fartygen. Men grefve Platen har alldeles för stora pretentioner på vetenskaplighet hos de män han vill använda till befäl pä dessa fartyg, och tal. skulle gerna vilja veta hvarpå monitorerna nödvändigt måste vara helbefaret, men på pansarbåtarne blott halfbefaret befäl. Monitorerna äro ej sjögående fartyg i egentlig mening, man har ju också sett hurn de i sjö vanligen konvojeras af ett annat större fartyg, ja hr grefven har ju sjelf gifvit order om att n korvett skall vara vär första monitor följaktig å dess första resa. Det visar ju att man ej vå gar tro på att monitorn skall i sjö kunna reda sig sjelf. . Grefve Platen har alldeles icke uppgifvit hvar denna flotta skall placeras, om i Stockholm eller Carlskrona, men efter all anledning blir det väl i Carlskrona. I det fallet måste tal. uttrycka sitt ogillande, ty något mera olämpligt kan man ej hitta på än att förlägga flottan till yttersta än: dan af den skärgård samma flotta skall försvara. Grefve v. Platen har också föreslagit anskaffandet af 4 korvetter och 1 fregatt till handelns skyddande, de bli placerade i Carlskrona, men fråga är om de ej hellre böra förläggas i Stockholm. Tal. vände sig derefter mot förändringarne i sjöförsvarets personal-organisationer och ansåg isynnerhet vara besynnerlig den föreslagna reservstaten — en reservstat när flottan är som minst, det kunde tal. ej förstå. — Vid förslagets uppgörande hade grefve v. Platen synbarligen utgatt från den åsigt, att Sverge skulle kunna med sina nuvarande tillgångar försvara sig, och det vore alldeles rätt att e) begära mera om ministern icke vill att vi längre skola hålla på vår politiska betydelse, vill att vi ej mer skola hysa hopp om att kunna försvara våra norrländska provinser; men är man af en annan åsigt, så måste vi gifva större utveckling åt, vår marin. Det är sannt, att härför behöfvas 2—3 millioner, men de böra anskaffas och till vårt stärkande böra vi ingå förbund med liktänkande nationer samt arrangera så att vår flotta kan något så när följa medandra länders. I förslaget hade tal. funnit en jemförelse mellan Svea artilleriregementes och skärgårdsartilleriets officersoch underofficerskårer samt deras löner. Denna jemförelse var oriktig, ty hr grefven hade glömt att taga med i beräkningen avancementet, hvilket måste gå snabbare vid artilleriet. Utom deuna ofullständighet fanns äfven en felaktighet i denna jemförelse: Någon lön på 1000 rdr funnes icke vid Svea artilleri. Dock rådde hr grefven ej för detta, ty han måste lita på att hans underordnade lemna riktiga upplysningar. De nu anförda fakta visade således, att förslaget icke är ofelbart. Det besynnerligaste i hela förslaget fann tal. vara, att man vill uppsätta en officerskår, som skall tjenstgöra på ett vapen, hvilket ännu icke finnes, således icke kunnat pröfvas, och denna officerskår skall vara färdigbildad till April när sta år. Men hvartill denna brådska? Hvaraf kommer den? Ja, man vill begagna sig af den gynnsamma konjunkturen bland allmänheten för reformfrågans framgång för att få äfven mar rinfrågan väl i land. När jag gick i skolan i verlden fick jag veta, att en herre vid namn Archimedes sagt: gif mig en punkt utom jorden och jag skall flytta den! En sådan der unkt anser hr ministern dock vara alldeles obehöflig. Den ena frågan lika väl som den andra är af stor vigt för fäderneslandet och alla som hafva fäderneslandets väl för ögonen måste beröra dem begge, det må ske i tid eller otid. Konungen sade helt nyss, att han tänkte högt om oss, må vi visa att vi också tänka högt om honom, och skulle den stora reformfrågan komma att förkastas här på detta rum, så sker det ej derför att man ogillar reformen utan blott det sätt hvarpå den framträdt. Statsrådet grefve von Platen betygade hr Brakel sin tacksamhet för de anmärkningar han gjort och trodde att förslaget det onktadt skuile vinna framgång. 1 det hänseendet kunde ej hr Brakels egenkärlek vara mindre än talarens. Tal. ville upptaga ett par af anmärkningarne, dock kunde han ej djupt inlåta sig derpå, det vore för sent, ärendet låge nu hos statsutskottet. Bildandet af en reservstat hade skett derför, att indragningar bland officerskårerna ansetts böra efter hand vidtagas och vid stationerna måste i alla fall finnas officerare till tjenstlgöring. Att tal. ej begärt stora anslag vore i tal:s position klart, han mäste hålla sig till hvad l rimligt var; han betviflade ej att mången, bland I dessa hr Brakel sjelf, skulle med glädje villa göra uppoffringar för fosterlandet. Hvad angår den nya officerskårens bildande vore det klart att man måste samla personal samtidigt med det man samlade materiel; att förfara på annat sätt ansåg tal. ej vara möjligt, och han hemställde till ståndet huruvida ej detta förfarande vore riktigt. I öfrigt försäkrade tal. att han med lugn emotsåge statsutskottets utlåtande och rikets ständers beslut. Hr Adlersparre anhöll att å sin sida också få . komma med några anmärkningar. Det var klart, att hr Brakel nu rustat sig till att rifva sönder K. M:ts förslag. Hr Brakel stode naturligtvis ej Il ensam, utan hade andra bakom sig, och tal. ville högakta dessa herrars välmening mer än . deras omdöme. Det vore högst farligt för flotI tan om den skulle blifva kastad tillbaka till det gamla oetterrättlighetssystemet, och tal. bad derföre att få öppet och osminkadt framhålla detta system. Dess förnämsta fel var, att man i allt velat se mera på qvantiteten än qvaliteten och med förnäm likgiltighet tillbakavisat personalens billiga anspråk på bättre aflöning. öljden, den oundvikliga, har blilvit missbelåtenhet från början till slut, ringa sjömansskap genom för få expeditioner. Officerarne önskade vinterseglingar, men fingo ej sådana, och mången officer skaffade sig derföre sjelf en befarenhet, den staten ej velat bestå. Korteligen: vi hade för stor flotta och för liten personal, vår flotta liknade en vattusigtig, svällande kropp, som icke dugde till någonting; vi egde stora traditioner men af verklig kraft föga. Mer öfning på öppna sjön, på sjöar och floder, är alldeles nödvändig. sednare tider har det gått något mera framåt, men ännu större öfning behöfs. Får det fortfarande gå på det gamla viset och få den k. propositionens motståndare sin vilja fram, tå blir vår belägenhet föga glädjande. Tal. yttrade vi dare, att i förslaget står ett visst, icke stort antal korvetter, således ej såsom hr Brakel sagt. Orsaken hvarför monitorerna skola bilda det tttra föroYynra Aden att dessa tunga redskap Mee mIRC y! st a t: r 1 R mA JO AA ME ku