Aftonbladet – 9 november 1865, sida 2

aämnda stad ull stockholm, aniorts ltarnasan, att den ädla planta, som nu vid Fystår i löftesrik blomning, måhända genom en omsättning i hufvudstadens opröfvade jordmån kunde komma att stanna i växten eller rentaf gå ett borttvinande lif till mötes, torde det tilläfventyrs, åtminstone i let:a hänseende, förefalla ändamålsenligare, om man, utan att rubba det redan befintliga kunskapsträdet, planterade ett nytt sålant. Att Sverges starkt tillväxande folkmängd nu kan erfordra 3:ne universiteter, lå för snart 2:ne århundraden tillbaka 2:ne ansågos nödiga, kan lika litet bestridas, som att en jemförelse i detta hänseende med främmande länders folkmängd och antal högskolor icke kan bhfva adeqvat, enär härvid äfven — och hufvudsakligen — antalet af elementarläroverk och derstädes bildnings-sökande samt folkbildningen öfverhufvud måste ingå i beräkningen. Med hänsigt härtill åter märkes, att då lärjungeantalet vid elementarläroverken (gymnasier samt )ärdomsoch apologistskolor) vårterminen år 1824 utgjorde 4,852, hade det efter 40 års förlopp eller år 1864 stigit till 11,145. Och nir dertill kommer att just under de sednast förflutna decennierna ett framskridande eller snarare framåtilande i materiel odling och välmöga egt rum, hvilket våra fäder för 50 är tillbaka icke ens kunnat ana, medan det andliga lifvet på långt när icke företer samma mäktiga utveckling, om än såväl för folkundervisningen, som — i nerhet under de sista ären — för elementerläroverken stora offer och välsignelserika ansträngningar högsint framburits på vetandets altare, torde det väl ej anses förmätet att våga uttala den tanke, att tiden är inne att sätta kronan på verket genom att i Linnås och Berzelii fädernesland öka den vetenskapliga odlingens färnämsta helgedomar -— högskolorna, — Att såsom plats härför främst hufvudstaden mäste tramställa sig, är naturligt, ty dels lärer det väl få anses både i sig sjelf utom allt tvifvel och af den erfarenhet, andra länder, deribland syskonländerna Danmark och Norge, förete, bekräftadt, att i den stad, der samhällets politiska och nationella lif eger sin brännpuukt, der bör ock cn härd finnas för den högre vetenskapliga odlingen, dels fiones redan i Stockholm såväl en färdigbildad medicinsk fakultet som ock rika samlingar för flera af de till filosofiska fakulteten hörande dis-cipliner, dels kan företrädesvis i hufvudstaden ett af universitet ns hufvudändamål — danande af dugliga män för statens offentliga platser vinna sin fulla praktiska tillämpning och äfven till fromma för förvaltningen fullfölja embetsmannaständets bildning och sanna humanitet utöfver de mer eller mindre tvungna examensstudierna. Från hufvudstaden, mer än från någon annan punkt i rikt, komme att utbreda sig de strålar af upplysning och vetenskapligt lif, som en hög kolas närvaro ovilkorligen i större eller mindre mån mäste tända, och som — särdeles i en åt materiella syften företrädesvis riktad tid — äro behöfliga för att ingjuta en förädlande anda och kraft i samhällskroppens sjudande blod; det är således icke allenast för en enstaka kommuns för öfrigt väl erforderliga lyftning i vetenskapligt hänseende, icke blott för den i hufvudstaden mer än annorstädes befintliga möjligheten att låta idterna och verkligheten, theorien och praktiken mötas och på hvarandra utöfva en helsosam vexelverkan, lika nödvändig för de materiella krafternas reglerande, som för intelligensens sanna och allsidiga utveckling: det är i sjelfva verket hufsakligen till det helas båtnad, till cit adt fosterlands framskridande från en tyvärr alltför ofta flack ensidighet till sann bildning och ädel täflan i vetandets idrotter, som upprättandet af ett universitet i hulvudstaden utgör en den mäktigaste häfstång. Det kan här ej komma i fråga att söka ingå i fullständig granskning af alla de skäl, som å andra sidan framdragits till stöd för den åsigten, att ett universitet i hufvudstaden vore obehöfligt eller till och med i vissa fall skadlig att och annat kan jag dock ej underläta att i detta hänseende till bemötande upptaga. Man har talat om hufvuastadens sedeförderf och mänga tillfällen till nöjen och tidsödande förströelser, om dess osundhet och starka dödlighetsprocent, om den drygare lefnadskosinaden derstä..es, om det i politiskt hänseende äfventyrliga inflytande studentkåren enligt utländskt föredöme (Wien, Berlin etc. ete.) vid kritiska tidpunkter kunde komma att utöfva, om farhågan att det lefnadsfriska? och poetiska i studentlifvet kunde bortidöi hutvudstadens prosaiska qvalm elier komma i kollision med en polismakt — svårhandterhgare än de upsuliensiska brandvakterna; man har slutligen fasat för de ofantliga summor, staten skulle komma att vidkännas genom universitetets förflyttning, än mer genom upprättandet af et nytt sådant i Stockholm. Dertill kommer närheten till Upsala, som, helst rär jernvägen snart kommer till stånd, torde för mången vera ett ensamt tillräckligt skäl att ej 1 hufvudstaden söka åstadkomma en institution af likortad beskaffenhet med den i Upsala betintlig Vi måste erkänna, att Sverges hufvudstad, med eller utan fulla skäl, för närvarande ör illa känd i fråga om wukt och sedlighet, och att dagligen nöjen och förlustelser af både bättre och sämre slag stå för penningen till buds låter ej heller förneka sig; men Upsala är, i förhållande till folkmängden, ätven tillräckligt utrustadt härutinnan för att, utan hufvudstadens biträde, kunna i grund förderfva studenten, såväl i moraliskt som fysiskt och ekonomiskt afseende, och blifver det säkerligen ej mindre genom den nya jernvägen, som dessutom, fastän den ej eger förmåga att hitföra Upsala högskolas själsbildande atmosfer — i hög grad skall underiätta de pjutningslystnes åtrå efter stockholmslifvets förströelser. I öfrigt bör man dels ihågkomma de många tillfällen till förädlande nöjen, konstnjutningar o. s. v. Stockholm har att erbjuda, äfvensom den ojemförligt rikare tillgången till inträde för den studerande ungdomen i umgängesoch familjelifvet, dala fösta unnmänkoambhatan dar att AL fån