Aftonbladet – 9 november 1865, sida 2

— Också en skarpskytt. Under denna rubrik läser man i Göteborgs Handelstidning följande tidningen meddelade berättelse: äsaren erinrar sig utan tvifvel den berättelse, som för någon tid sedan lästes i Handelstidninen, om en hjort, hvilken under flera år vistats i säteriet Gullbringas skog; att hjorten ansågs såsom en kär och fridlyst gäst af egaren till Gullbringa, behöfver väl knappast omnämnas, och äfven den kringboende allmogen såg det sällsynta djuret med största intresse; hjorten hade under tiden blifvit så tam, att han lät sig af vallhjonen smekas; en person gafs dock, sorgligt nog, bland Gullbringas grannar. som visserligen äfven betraktade djuret med intresse, men med det slags intresse, som det kunde ha sedan det blifvit skjutet och pengarne för detsamma in-. kasserade. En dag, då hjorten förirrat sig in på en närliggande bondgård, Kalperöds egor, nedsköts han af skarpskytten Olausson derstädes. Den värde jägaren var vid tillfället försedd med två vittnen, för att kunna styrka att han skjutit hjorten på egen mark, så alt väl ej något juridiskt ansvar kan drabba honom; troligtvis har han ej beräknat, att det finnes något värre att råka ut för än några riksdalers böter, nemligen allmänna opinionens dom, och att den, på sätt Olaussons handling förtjenar, brännmärker densamme, får han troligen erfara.