— Fynd. I Öresunds-Posten läses: Vid gräfningar till jernbanan har i hela dalen ända från trakten af Ramlösa till Tågarp här och der i de öfre lagren funnits åtskilliga redskap och vapen från stenåldren. bestående af viggar, yxor, flintkmfvar och dolkar, pilspetsar m. m., de flesta af flinta, men hamrar och yxor af granit eller basalt, hvilka samtliga blifvit tillvaratagna af stationsinspektor Lindskog i Tågarp, som derjemte förvarar en liten sandsten, i form af en rund slipsten, och som synes hafva varit en amulett samt har på sidorna en utnött inskription af runor. Hr L. har gjort ett ännu intressantare fynd i dalen nedemot ån midtför Qvistofta, der man nemligen under ett tunnare torflager träffade i bottensanden en större massa fossila djursben, dels af kolossala och dels af mindre djur, hvilka ben lågo strödda och utan sammanhang samt förtjena i hög grad att undersökas och närmare bestämmas af någon säker osteolog. En större tand synes hafva tillhört en mammutelefant, och en annan torde hafva tillhört en mastodont, hvilket benen och käkarne närmare få upplysa. Vid ett annat ställe å samma sida af dalsluttningen öster om Wallåkra station stötte man vid gräfning efter fylming på en grotta, bildad som ett källarhvalf och utan tecken till öppning utåt. Efter beskrifningen var den sannolikt bildad af kalktuff med en mängd vå och bladaftryck, utan att dock närmare hafva blifvit undersökt. Måhända att äfven fossila ben förefinnas i dess botten. Ettlitet stycke nedom denna på flera fots djup påträffades s lettet af en menniska, hvilket dock ej blet tillvarataget. Vid halsen å detsamma funnos en del perlor, liknande grönaktigt glas, hvilka sannolikt utgjort ett halsband. Wallåkradalen är i geologiskt hänseende en af de märkligaste dalsträckningar i vårt land, utgörande en forntida bred strömfåra eller vik med underlag af ju formationen samt deröfver en obetydlig kritf mation, men öfverslammad af yngre diuvialla fen hvilka vid undersökningar torde innehålla era hitulls i vårt land okända fossilier af tertiär eller qvartärformationens utdöda djurarter ). Våra öfriga skånska fossilbärande lager tillhöra dels siluriska, och dels kritformationen med mer eller mindre terrassbildningar från sednare öfversvämningar. Det var ett stort fel att staten ej låtit en geolog på allmän bekostnad följa jernvägsanläggningarne öfverallt för att iakttaga så väl formationen som öfversvämningslagren på de sträckor der banorna anlagts, hvarigenom månget intressant fynd kunde kommit i dagen, hvilket nu bortkastats utan uppmärksamhet och utan att anses ega något värde.