Aftonbladet – 8 november 1865, sida 3

regnig som förut. Tecken till snö har i vära bygder ännu icke visat sig, och på åkerfälten stå en del växter i full blomma. — Den stora hvalfisken. Om densamma skrifves i Göteborgs Handellstidving för den 6 dennes: Hvalfisken hade äfven underr gårdagens lopp dragit till Lindholmen talrika : skaror af nyfikna åskådare. De små ångbåtarnee gingo oupphörligt fram och åter och utomdeess deltogo Göteborg och Särö i trafiken. Då en inträdesafgift af 25 öre uppburits för att bidiraga till de stora kostnader, hvarmed hvalens lösstagande af grundet och hittransport äfvensom förestående preparater varit och blifva förbumdna, så har inkomsten deraf uppgått till melllan 1600 och 1700 rdr. Den på lördagen börjadie styckningen af det stora djuret fortgick i går med många arbetare, derefter med några kraftiga slagtargesäller, med den framgång, att i går afton huden var helt och hållet aftagen, de inre delarne uttagna och uppsamlade samt köttet undanröjdt. Benbyggnaden var ock i det närmaste nedtagen och i dag är platsen afröjd. Af de mjuka delarne har huden, som aftagits i så stora stycken som möjligt, blifvit intörd till staden för att, sedan späcket blifvit försigtigt borttaget och nedlagdt i fastager, om möjligt prepareras, så att hvalfiskens älven yttre skick kan åskådliggöras. Om detta låter sig göra, måste en ställning, noga byggd efter hvalens form och mått, uppföras, hvaröfver skinmet uppspikas eller fastkittas. Detta vore ett prepiarat af allra största intresse, hvilket finnes på yytterst få muser i verlden, men som ock kommeer att medföra betydliga kostnader. Skelettet sksall under alla förhållanden prepareras och sammanfogas, hvarjemte alla imre delar af int e, såsom hjerta, lungor m. m., komma att förvaras i sprit, å hvilken sistnämnda artikel allena beställning blifvit gjord till 1000 rdr. Hela detta intressanta altbete ledes af intendenten A. W. Malm, som med outtröttlig ifver omfattat detta sällsynta tillfälle till en rik vetenskaplig skörd. Man står äfven i synnerlig förbindelse till Lirdholmens mekaniska verkstad, utan hvars kratiga biträde hvalen aldrig kunnat hitföras. Den gifvare, som tillförsäkrat Göteborgs museum denna skatt, skall ne visst deraf vinna stor tilfredsställelse och heder. ee Uti den i Stettin utkommande OstseeZeitung för den 1 Nov. läses följande för oss svenskar särdeles smickrande godbit, hvilken man ansett böra komma till allmänhetens kännedom. Godbiten lyder i ordagramn öfversättning som följer: Vi hafva under de sista åren flera gånger varnat för deltagande wti de svenska statslånen, derför att det svcenska finansväsendet, om det ännu länge ffortgår på den under de sednare åren beträcdda banan, nödvändigt måste sluta med ettt inställande af betalningarne. Den sednare? tidens händelser äro beklagligtvis alltför mycket egnade till att bekräfta våra farhågor. Lättheten att i Tyskland anskaffa penningar — ty endast tyekarne hafva hittills visat sig villiga att läna ut penningar till Svergie — synes hafva kommit detta land att: helt och hället kasta den lilla återstoden af ekonomisk besinning öfverbord. Medan nästan i hela verlden regeringarne för närvarande söka attåtminstone faktiskt inskränka utgifterna, isynnerhet för militärväsendet, har konungen af Sverge i dessa dugar förklarat sina ständer att en föreslagen tillökning i armåsenslaget eshållit hans bifall. Denna tillökning afser att betydligt förstärka den svenska armen och flottan, samt att omgifva flera städer, deribland St ckholm, med befästningar. Vi komma således enart, ifall ständerna gifva sitt samtycke, att se ett nytt, storartadt svenskt statslån figurera på den tyska penningmarknaden. Ständernas bifall kan man väl också kusppast betvifla, då det för närvarande hör till modeförlustelserna i Sverge att leka soldat. När engelsmännen ansågo nödigt att emot den väntade franska invasionen upprätta siva frivilliga skarpskytteföreningar, så började också svenskarne organisera en ?skarpskyttearme? — emot ryssarne, som de sade. Ryssarne visade emellertid inte den ringaste lust att införlifva Sverge — men i stället afgick en profsänd. ning af dessa skarpskyttar under förra året till Danmark, för attstrida emot preussarne. De svenska tidningarne bjödio då för tiden på långa berättelser om umderbara hjelte dater, som dessa skarpskyttar skulle hafva utfört, och man kan endast beklaga att dessa tapperhetsprof hittills för! lifvit alldeles obekanta för de preussiska motståndarne. Skarpskyttesaken i Sverge har dock icke lidit nägot derutaf — inärvarande stund räknar denna skarpskyttearme? öfver 40.000 medlemmar), således omkrirg 1 procent af befolkningen. Det mäste vara särdeles glädjande för innehafvare al svenska statsobligationer att veta det i detta folkfattiga land icke blott den nu 33.000 man starka armån och den redan 9700 man starka maIrinen komma att draga ännu flera armar än I förut bort från de borgerliga näringarne, utan att till på köpet ännu proportionsvis llika många personer som de, hvilka i PreusI sen tillhöra militärståndet, förstöra en god I del af sin tid med militäriska öfningar, likIsom om fäderneslandet vore i den yttersta fara. Att under sådana omständigheter rölat AT lasvols print dan tvekh tHdningens