Aftonbladet – 8 november 1865, sida 2

gon anstrykning af hemlighetsfullhet. 4Det är er förskräckelse som gör dem farliga och ger dem styrka. Var utan fruktan, och ni är nästan trygg. Jag kan märka attni betett er oförsigtigt — kanhända skrifvit ett bref — här kände hon huru Rosys arm skälfde — och ni har blifvit upptäckt och hotad, men lita på mig och frukta inte. Miss Gordon... tSvara mig intet, sade Beatrice lugnt. Ni kan inte beherrska ert ansigte, och edra blickar skulle förråda er; skratta, om ni kan — om ni inte kan, så säg ingenting, och drag inte er arm undan min. Jag går uppför trappan med er. osy underkastade sig, men, efter hvad Beatrice kunde märka, med största förskräckelse. De gingo tillsammans in i huset och upp till Beatrices rum. Vid dörren funno de Antony. Han gaf sin hustru en betydelsefull blick, under hvilken hon skälfde som ett asplöf. Ni torde afstå er hustru åt mig för en stund. Jag behöfver henne, sade Beatrice, öppnade dörren och gick in. ennes hufvud var bortvändt, och hon såg icke den hotande hand Antony lyfte mot sin unga hustru; han vågade emellertid icke säga något, utan gick ned med en min, som förrådde en med möda qväfd vrede, cHan kommer att döda mig!4 hviskade Rosy, då Beatrice stängde dörren om henne. SAck, miss Gordon, ni har gjort mig olycklig — låt mig gå — han tar lifvet af mig ! Jag vill visst inte tvinga er att stanna, sade Beatrice allvarligt: men om ni inte är från förståndet, så stannar ni qvar. Rosy vred sina händer, kastade sig ned på en soffa och utbrast i våldsamma snyftningar och tårar. Beatrice betraktade henne tankfullt och kände sig till hälften böjd att