Aftonbladet – 8 november 1865, sida 2

Det fanns i engelska parlamentet ända till för få år sedan en gammal öfverste vid namn Sibteorph, ryktbar för den obevekliga envishet med hvilken han i hvarenda parlamentssession, år ifrån år, förnyade ett förslag — om vi minnas rätt, riktadt emot katolikernas emancipation eller något dylikt — oaktadt detsamma lika oföränderligt hade missödet att icke leda till någon annan påföljd, än den ofvannämnda, att bereda sin upphofsman en viss ryktbarhet för den excentricitet, som hans städse förnyade uppträdande förskaffade honom. Vårt svenska riddarhus har också sin Sibteorph, men han är endast kapten. Det är dessutom en annan skilnad mellan öfverste Sibteorph och kapten Brakel, att den sednares framställningar icke äro oföränderligen desamma; de röra blott oföränderligen samma ämne: Sverges sjöförsvar. Deremot har hr Brakel haft samma otur som mr Sibteorph, att alltid se sina framställnin gar icke föranleda till någon åtgärd. Hr Brakels anförande om sjöförsvaret, som naturligtvis icke heller vid denna riksdag kunde uteblifva, enär hr Brakel till densamma uttagit polett, har i dag gått afstapeln på riddarhuset. Såsom vanligt har han kämpat för stora flottan. Ehuru skenbart den anfallande, är dock hans rörelse denna gång i sjelfva verket defensiv. Det är denna gång icke egentligen frågan om att tillkämpa sig så eller så många linieskepp, så eller så många ångskepp, så eller så många pansarfregatter at la Gloire:s modell?, såsom hr Brakel förut efter hvartannat påyrkat, utan att så synnerligen mycket fråga efter landets förmåga att bekosta, bemanna och underhålla sådana flottor. Striden gäller denna gång att förebygga ständernas bifall till grefve Platens af regeringen gillade förslag till sjöförsvarets ordnande. Likasom hr Brakel vid förra riksdagen kämpade af alla krafter för att hindra den delning af öfningsanslaget mellan den sjögående flottan och skärgårdsvapnet, som hade bhfvit af regeringen föreslagen och af ständerna bifölls, så kämpar han denna gång mot det nu föreslagna fulständiga genomförandet af den tanke, som låg till grund för nämnde åtgärd. Och hr Brakel går härvid så långt, att han i det allra närmaste bestrider behöfligheten af det skärgårdsartilleri, hvilket, såsom ett från örlogsflottan helt och hållet afskildt vapen, skulle öfvertaga den nu så kallade skärgårdsflottans bestämmelse, att försvara våra skärgårdar och på våra inre farvatten operera i samband med armån. För öfrigt gjorde hr Brakel åtskilliga anmärkningar mot detaljerna i grefve Platens förslag rurande det sätt hvarpå detta förslag är ämnadt att genomföras. Han befarade dock att förslaget, såsom utgänget från ?den bästa af ministerer?, hade Paska stora utsigter för sig att gå igenom. en slutfras ordade hr Brakel något om den anda och syftning, i hvilken ?vi (för-modligen ridderskapet och adeln) komma att förkasta reformen?, men vi bekänna, att vi icke lyckades fatta, huruvida talaren dervid åsyftade den ifrågavarande reformen? i sjöförsvaret eller reformen i representationssättet, på hvilken han äfven i förbigående hade anspelat; men i hvilket fall som helst synes det som om hr Brakel nog tilltagset gjorde sig till målsman för ridderskapet och adeln och till spåman i afseende å beskaffenheten at dess blifvande beslut. Både sjöministern grefve Platen och hans expeditionschef, hr Adlersparre, hedrade hr Brakels andragande med svar. Den förstnämnde påvisade i korthet huruledes han dragit försorg om att göra sitt förslag tillgängligt för granskning, innan konungen deröfver fattade sitt beslut. Utan att för öfrigt följa hr Brakel på alla hans utflykter, upptog grefve Platen till besvarande några af hans detaljanmärkningar. Kommendörkapten Adlersparre berörde med något mindre len hand än ministern de af hr Brakel uttalade åsigter och anmärkningar, uppdragande dervid i några få, raska drag en bild af det bedröfliga tillstånd, i hvilket vårt sjöförsvar så länge befunnit sig, till följd af det hittills följda systemets äflan, att mera se på qvantiteten än på qvaliteten, till följd af äflandet att hälla en större flotta än vi h:ft råd att underhålla och en större personal än vi haft råd att öfva. Slutligen begärde äfven hr Skogman ordet, men endast för att tillkännagifva, att han ville i nästa plenum yttra sig i ämnet, sedan han bli!vit i tillfälle att anskaffa erforderliga ms SEE tr OKT SN Te ERT RR RAA a a AE