Aftonbladet – 7 november 1865, sida 3

gon annan nationalitet än den ryska. Hvar och en som tänker aunorlunda må begiftva sig öfver Bug-floden (liksom polackarne skulle ha det bättre der!). Nu kunnen I sjelfve välja.? — I Warschau har man nybgen, för att nu gå från det stora till det lilla, befallt att på skyltarne skall rysk inskrift stå bredvid den polska och polisen är i rörelse for att se till det ortogratien af den ryska blir riktig. NORD-AMERIKA. I Amerika finnes en institution, kallad New York Associated Press, organiserad för anskaffande af nyheter. Egaren af denna Associated Press är en mr Craig, hvilken ingått ett exclusivt kontrakt med Nova Scotiatelegraflinierna, hvarigenom han ensam kunde erhålla de europeiska nyheterna från de ångare, som lävga till vid Cape Race, Father Point och Halifax. Craig er häller penningunderstöd från hvarje amerikansk tidning och lemnar i utbyte sina nyheter. Denne man eger en ofantlig makt, han har skapat sig en enorm förmögenhet och det han önskar skall tryckas, blir äf. ven offentliggjordt i hvarje amerikansk tid. ning. Han har agenter i alla de stora städerna, hvilkas göromål är att insamla nyheter och sprida dem till andra delar af landet. Han förtjenar för egen räkning på detta system minst 500 dollars i veckan. Agenten i Washington heter L. A. Gobright. Det låg naturligtvis i regeringens intresse, att genast vid krigets utbrott kontrollera Craig, emedan alla tidningarne sålunda kunde hållas i regeringens tyglar. En mitärcensor tillsattes derför i Washington, hvilken öfversåg hvarje depesch, som utgick från mr Craigs officin derstädes; men tvister uppstodo, och notiser, som ej behagade regeringen, undsluppo censorn. En öfverenskommelse ingicks mellan krigs sekreteraren Stanton och the Associated Press, enligt hvilken krigsdepartementet skulle lemna alla nyheterna åt den sednare. Mr Craig ingick härpå, och detta system fortfar ännu i dag. Stantons krigsbulletiner lemnades på detta sätt, och Craig förmåddes äfven lofva, att han skulle beröfva hvarje tidning dessa bulletiner, om tidningen på något sätt förändrade dem. Den förut nämnde mr Gobright i Washington är den omedeibare agent, med hvilken krigsdepartementet kommunicerar sig, och den famösa listan på de föregifna eubskribenterna å sydstatslånet tillsändes honom från krigssekreteraren. Han spridde den genom telegrafen öfver hela landet. Det finnes starka skäl att tro listan vara komponerad i krigsministeriet. Hvarje framstående engelsman, som tog försvar för Söderns sak eller önskade fair play? i striden, sattes på listan och imaginära siffror bredvid hans namn, för att visa, att hans politiska mening betingades af köpmansspekulationer. Lyckligtvis fritages presidenten Johnson från all delaktighet i denna, lindrigast sagdt, egendomliga plan. Såsom ett bevis på hvilka ofantliga affärer som bedrifvas i Newyork, må här nämnas följande firmor, hvilkas försäljning af varor och guld uppgå till dessa summor: David Groesbeck komp. 119,585,962 dollars; Gentel Phipps 160 901.852 doll.; Lockwood komp. 140 503.163 doll.; Hallgarten Herzfelt 169.232 939; E. Morrison komp. 153,163,670; Henry J. Lyons t komp. 130,824 401; Charles Graham 114 946.205 och H. A. Stone Son 118,001,290 dollars årligen. Det finnes hundratals andra sådana storgrossörer och totalförsäljningen af varor och guld i Newyork har under året appgått till den enorma summan af 6,073,706,818 dollars, eller mer än hela nationalskuldens belopp. Å denna summa har till regeringen b:talts en skatt af 3.500,000 dollars. Deremot har det kapitalbeiopp, som användts af privatbankerna i Newyork, uppgått till 6,933,698 dollars och summan af gjorda depositioner varit 191,734,662 dollars.