Aftonbladet – 3 november 1865, sida 2

. e Frågans ställning. Vi behöfva icke säga, att vi mena reformfrågan och det hvilande förslaget till representationens ombildning, ty för ögonblicket är det denna enda fråga, som i vårt land ubsorberar alla andra och nästan utesluter möjligheten af hvarje anvan. Så länge denna sak ännu står oafgjord, befinna vi ose alla i ett tillstånd, som, säga hvad man vill, åtminstone icke är fullkomligt normalt, och vi lida, mer och mindre medvetet, mer och mindre öppet erkändt, alla af en viss politisk ?disease? (det är svärt att få något tullt motsvarande uttryck tili detia engelska ord i den mening vi här taga det) Det vore att öfverdrifva, om vi yttrade att landet är upprördt, såsom t. ex. Frankrike skulle vara det attonen före en så stor och algörande votering, det är tvärtom, såvidt vi kunna se och förstå, till en påfallande grad lugnt. men deremot är det säkerligen icke öflverdrift, då vi säga, att ett sådant lugn icke nödvändigtvis utesluter, och ej heller här gör et, en feberaxtig disposition och någonting till och med oberäkneligt så länge de kritiska veckorna räcka. Man må tilldela hur litet betydelse som helst åt folkets på allehanda sätt uttalade allmänna opinion? — och .det är i det hela taget naturligt nog, att å motståndarnes sida ordandet cm dessa yttrngars illusoriska beskafftenbet? och lätta halt? varit högljuddare ju mer man närmat sig afgörandets stund — så torde det dock erkännas af alla, som icke äro helt förblindade eller ur stånd att domma ärligt och opartiskt om en sak, att till och med den stora massan af folket är uppfyldt af, låtom oss blott kalla det en förväntan om något, som komma skall, men en förväntan af det nervösa slag, som äfven i lifvets mera hvardagliga förhållanden hinJrar en från att vara riktigt som eljest?, rycker en bort från sina jemna sysselsättringar och, det ena ögonblicket skjuten åt sidan, likväl redan nästa minut återkommer för att störa ens tankar och gifva pulsarne litet ovanligare fart: Landet väntar, — detta kan nu visserligen, som vi sagt, verka hämmande på gången af det eljest regelbundna maskineiet och till en viss grad förminska ett folks, liksom individens, båg och lust för dagens enformigt törelagda värf, dock ligger deri Antu hrgen stor fara; lenöwt blir dtättgt,