Aftonbladet – 3 november 1865, sida 2

börd hafva dock utsigterna för nästa års skörd nu blifvit mera lofvande. Landsortspressen om utskottsvalen i borgareståndet. Från Mariestad skrifves den 1 Nov.: Elektorsvalen i borgareständet väckte härstädes, såsom, enligt hvad man erfar, öfverallt i landet, den mest obehagliga sensation. Vi tro icke att på många år nåör politisk nyhet spridt en så allmän misselåtenhet och nedslagenhet. I början kunde man icke förstå möjligheten utaf att ståndet bland sina elektorer inkallat blott två eiler tre personer af betydenhet och anseende inom ståndet och landet. Man saknade på elektorsli-tan nästan alla dem, som under de sednaste riksdagarne utgjort borgareständets prydnad och ära. Deremot fick man läsa ett par dussin namn på personer, hvilka, om ock aldrig så värdefulla i och för sig, dock voro tullkomligt obekanta för allmänheten, och otvifvelaktigt lika obekanta för borgareståndet. Åt dessa män, som å sin sida omöjligen kunde närmare känna flertalet af ståndsbröderna, öfverlät ståndet rättigheten att besätta utskotten vid den vigtigaste riksdag på ett halft sekel. Som sagdt, man läste och man häpnade, och man visste ej hvad man skulle tänka. Soart fick man dock genom Stockholmstidningarne reda på de intriger, genom hvilka detta sorgligt märkvärdiga elektorsval åstadkommits. De af våra läsare, som med intresse följa allmänna angelägenheter, hafva otvifvelaktigt redan af de större tidningarne inhemtat denna historia om konsten att sköta nybakade riksdagsmän, hvilken utrymmet nekar oss att återgifva. Men vi hatva ansett oss böra med dessa rader gilva uttryck åt den tryckta sinnesstämning, som underrättelsen om partisöndringen i borgareståndet härstädes framkallat. Man besinne, att denna söndring har ej litet att betyda vid en riksdag, der man just räknat på borgareståndet såsom den förste och kraftigaste kämpen i riksdagens begge hufvudfrågor: först och främst för representationsförslagets genomförande, och dernäst för bemötande af en hotande reuktion i frihandelsfrågan. Det skulle ju se vackert ut, om den nyss började riksdagens resultat blefve: 1) representationsfrågans fall med deraf följande törbittring i sinnena; 2) franska handelstraktatens kullkastande med deraf följande förödmjukelse inför hela landet, 3) bildandet af en reaktionär minister, samt 4) ett par millioners extra anslag till civillistan; detta sista naturligtvis i glädjen öfver de politiska frågornas lyckliga lösning. Om sådant blifver riksdagens resultat, det vi dock ej vilja förmoda, så måste man antaga alt borgareständets splittring i fiendtliga partier härtill i väsentlig mån bidragit. Äfven om detta stånd, såsom nästan visst är, röstar både för representatsionsreformen och frihandeln, så har det nu icke på långt när samma förmåga att utöfva tryckning på de öfriga stånden, som om det från riksmötets första dag hade stått såsom en man. Detta sistnämnda hade man väntat af borgareståndet, och man torde derfire lugnt kunna säga, att borgareståndet vid riksdagens början ej motsvarat landets förhoppningar. Som sakerna hu stå, kan man ingenting högre önska, än att den yppade tvedrägten må så fort som möjligt utjemna sig, och att de stora trägorna, när de nu snart komma på tapeten, må komma de små känslorna af sjeltviskhet, fåfänga, m. m, att tystna, så att man får se borgareständet gå endrägteliga framåt med den kralt, att det drager med sig äfven dem, som streta att i det längsta hälla rörelsen tillbaka. : Wenersborgs Tidning yttrar: Om man i uiseende å representationsreformen vägde mellan fruktan och hopp, när riksdagstrumpeten skallade, så har dock utgången af de vigtiga elektorsvalen, isynnerhet inom borgareståndet, fördystrat sinnena hos fosterlandets sanna vänner. Det är fullkomligt evident, att sedan ingången af närvarande statsskick, aldrig inmtrigen spelat så öppet försåtligt inom nämnda stånd som nu, och de afadeln, som tvekade om sin seger öfver representationsförslaget, gnugga nu händerna af förtjusning öfver det schackdrag, som vice talmannen Muren, biträdd af en itrigant falang, gjort midt för den förbluffade nationens ögon. Att adelns elektorer skulle tagas bland konservatismens kämpar var väl antagligt, men att borgareståndet skulle städa sig i rak opposition emot regeringen kunde väl icke någon ana. De utmärkte och bepröfvade representanterna Björck, Wern, L. J. Hierta, Blanche m. fl. ha måst lemna rum för t. ex. kopparslagaren Brink, kakelugnsmakaren Pettersson och professor Wistrand: — allesamman de sednare protektionismens koryfeer. Den härat följsnde utskottssammansättningen betecknar riksdagens fysionomi. . 9 Frågans ställning.