Aftonbladet – 2 november 1865, sida 3

en gifven följd, att nämnde arbetare, on han ville fortsätta detta slags arbete, måst göra detsamma för intet och dertill erläggs till fabrikanten 5 francs, såsom ersättning fö skilnaden mellan arbetslönen och värdet : 2 A läder. Dertill kommer, att, i samm: mån som mer än sjelfva fibrerna bortskaf ves, lädrets godhet förminskas i större pro portion än den lättare vigten. Denna för bättrade metod hade nämnde fabriksidkar sedermera användt och derigenom kunna öfverflygla sina medtäflare. Men, — invänder säkert hr R., — dett sista exempel vittnar ju emot er, ty de ådagalägger klarligen, att, oaktadt prutek tionssystemet, ätminstone en fabrikant gjor sig de förbättrade arbetsmewoderna till godo Ja, så kan det synas. Men saken är lät att förklara. Den mindre fabrikanten, son kanske nyss börjat sin bana och hvars till verkningar ännu sakna afsättning eller åt minstone hafva sådan blott i mindre ut sträckning, mäste, äfven under ett skyddssy stem, med flit, ihärdighet och omtanka an stränga alla sina krafter att uttänka och använda förenklade och förbättrade arbets metoder, på det att han, i saknad af er större marknad, derigenom måtte kunna för värfva de med hans uppehälle oundgängliger förenade kostnader; hvaremot tillverkarer i stor skala, som redan har sin afsättving gifven, som är i besittning af större kapitalstyrka, och derföre mera oberoende aj priset på marknaden, kan såsom det förste exemplet nogsamt visar, sitta i all sköns lugn och, obekymrad om alla möjliga förenklin gar, ändock skära pipor i vassen. Detta är i sanning ytterligare ett bevis på der orättvisa, som genomgår protektionssyste met. — För hr R:s ögon sväfva ständigt så som något eftersträfvansvärdt de Pstorartade? fabriker, hvilka utlandet har att erbjuda, och han tyckes sålunda sjelf göra sig saker till den förbråelse, han gör sina landsmän, nemligen magnificencen?. Här kunde emellertid fråga uppstå om fördelarne af stora eller små fabriksanläggningar för ett litet land, som Sverge; en ifråga, hvarpå vi dock icke nu vilja inlåta oss. Hr RB. har sjelf, sid. 164, begagnat sig af tillfället för att angifva den ståndpunkt. hvarpå han befioner sig i hänseende till tulifrågan och, bland annat, uttryckt der åsigt, att en efter tidsomständighs terna och de sv nska näringarnes ståndpunkt afpassad skyddstull4 horde vid införsel af främmande fabrikater bestämmas. Förf. har dervid icke närmare angilvit, hvad med en sålunda afpassad skyddstull bör förstås. Men vi sakna dock ingalunda en vägledning för bedömandet af hans åsigter äfven härutinnan. Förf. säger sjelf (sid. 161), att, då den svenske illverkaren har minst 6 4 större tillverknipgskostnad än hans medtäflare i England ch större delen af Europas kontinent samt ?den franske, belgiske eller tyske producenjen kan ätnöja sig med 10 4 skyddstull?, len svenska bör åtnjuta minst 16 4. Vi aga fasta på deta yttrande. Men hr R. borde dock i en så vigtig . mständighet först nafva bevisat, att den svenske tillverkaren, enligt de tulltaxor, som under olika tider varit gällande till och med 1864 års slut, cke varit i åtnjutande af högre skyddstull in164. Tullkomitåns, efter noggrann pröfning och svenska tillverkares hörande afvifna, sednaste betänkande vittnar, huru härned sig förhåller.