galens drill? af Ganz, hvars intention be vämningen tydligt anzifver, Kiäckens 10 mans ?Der Himmel hat eine Thränegeweint? hvartill det obligata violinpartiet utförde: af hr Biernscki, samt slusvgea 3:ne sven ska folkvisor, hvari mll Eneqvist inlade lika mycken friskhet och karakteristiskt ut tryck som hon i de flesta öfriga styckena hade wviltälle att änyo gifva prof på sin ut märkta koloratursävg, hvilken, ätven den, förhöjdes af en viss okonstlad naturfriskhet i föredraget. Äfven sjöng mll Eneqvist tillsammans med mll Hebbe den sedan ett par föregående konserter bekanta duetten ur Felicien Davids opera ?Lalla Rookh?, och föredrogs af mll Hebbe med lysande konstfärdighet och ett i hög grad ädelt och utprägladt dramatiskt föredrag en romans ur Meyerbeers ?Afrikanskan?, hvari kompositören i så små och sinsemellan temligen divergerande doser utminuterat afekedets högtidliga känsla, att han knappast tyckes hafva varit enig med sig sjelt om hvilket totalintryck, han dermed velat åstadkomma. Denna smakbit var emellertid tillräcklig att betydligt stegra den önskan allmänheten hyser att snart bli i tilllälle att få höra mll Hebbe fullständigt gifva Jessikas parti i Meyerbeers mycket omtalade och omskrifna opera. Att memsellerna ;Eneqvist och Hebbe efter sina nummer belönades med lifligt bifall och framropning terde vi knappast behöfva tillögga. Utom det ofvannämnda obligata violinpartiet till Käckens romans spelades af hr Biernacki med elegans och bety-:lig färdighet ett par satser, adagio och finale, af nåvot vattenhaltigt innehäll, ur Alards första violinkonsert samt de om bättre sammanhållning i konceptionen vittnande ?Mes Adieux å Varsovie?, nocturne af Hauser, samt Mazou,ka? af exekutören sjelf. Dessutom förekom ett deklamationsoummer, Sven Dufva?, af Runeberg, framsagdt al hr Dörum. Konserten var särdeles talrikt besökt. Alla biljetterna voro utsålda, och, såsom vanligt vid sådana tillfällen, bildades, till följd af felaktigt arrangemang, en sådan stockaing vid dörren, ati den som hade en onmererad plats längre fram i salen, hade synnerligt svärt att kunna bana sig väg dertill, under-det att någorlunda godt ut rymme förefanns ett stycke fram i salongen. På kongl. Stora teatern har ?Regementets dotter? blifvit återupptagen med något modifier.d uppsättning, i det hr Willman öfvertagit Sulpiz roll, som ban utför med talang, men något för ungdomligt. Frn Wennbom spelar hertiginna; det vill synas som skulle kongl. teatern kunna bestå nå son mera lämplig för detta parti, som icke bör framställas karrikatyrmessigt. Stycket har 3 gånger gilvits för goda hus och un der lifligt bifall samt med applåder och inropningar åt mill Gelhaar, som utfört titel