Aftonbladet – 2 november 1865, sida 2

C RAR JNA DERA IRIS SVE URUVUblicket. ? När vid sistförflutna riksdag det kungliga representationsförslaget framlades, var den glädje som detsamma framkallade öfver hela landet så stor och omisskävlig, att densamraa ovilkorligt mäste utötva ett inflytande äfven på majoriteterna inom adeln och presteståndet. De kände i luften, att nu omsider hade reformens vänner fått någunting, hvarom alla fraktioner kunde förena sig, någouting som — hvilka anmärkningar man än från olika ståndpunkt kunde göra mot detaljerna — i det stora hela tillfredsställde alla. I känslan deraf att när regeringen och folket i ett land verkligen endrägtigt vilja en sak, det i vår tid är Omöjligt för ett par fåtaliga korporationer att med framgång motsätta sig denna vilja, började man på fullt allvar tänka sig in uti den hårda nödvändigheten att icke förkasta detta kunghga och folkliga förslag. Man har försäkrat, att om det hade varit nödvändigt att redan under förra riksdagen uttala ett delinitivt omdöme om förslaget, så skulle detsamma hafva blifvit antaget både af adeln och presteståndet, om ock i det förstvämnda ståndet endast med mycket knapp majoritet. Vi lemna derhän, huru sig dermed förbåller; det är en sak, som omöjligt kan utronas. Emellertid var stämningen bland de konservativa i alla händelser sådan, att den framkallade mycken belåtenhet och tillförsigt om reformens framgång, hos de moderata reformvänner, som mun, enligt den vedertagna politiska terminologien, plägar kalla ?grå. De gnuggade sina händer, voro vid briljant bumör och vände sig med sina förmaningar och varningar uteslutande till oss ö andra, mera demokratiska och radikala reformvänner. 7Nu? — hette det — beror det helt och hållet på de liberalas sans och moderation, om reformsaken skall ha framgåog. För himlens skull och vid allt hvad heligt är, ingen skarp agitation! intet vädjande till folkets känslor, intet uppkallande af entusiasm! Sådant verkar blott förderfligt; det ger endast dem vatten på deras qvarn, hvilka säga att man icke vill lemna nägot rädrum åt den lugna öfverläggningen ; allt som i ringaste mån kan tolkas såsom en yttre häftiig påtryckning, ger en kärkommen förevändning åt junkerpartiets yngre med lemmar att tillstoppa sina öron och slå på riddarhussköldarne under väldiga deklamationer om sitt okufliga mod och sin innerliga lust att falla underriddarbusets rviner. Nej lät de konservativa nu i lugn fundera på saken och på den sunda reflexionens väg komma till en verklig ötvertygelse derom, att de vädor de förespegla sig af reformen äro alldeles ogrundade.5 Som sagdt, så gjordt. All agitation för det hvilande förslaget undveks med den allra största sorglällighet inom den liberala pressen. Om vi skola vara fullkomligt uppriktiga, så utgjorde medvetandet derom, att det i värt glest befolkade land är svårt, om icke omöjligt, att under loppet aftrenne år hålla en agitation vid makt, en i någon mån medverkande orsak till den hällning vi för vär del i detta hänseende, efter mogen öfverläggning och med fullt och klart medvetande om ställningens kraf, iakttagit. Det sätt, hvarpå pressen uppträdt, gör det absolut omöjligt att förklara det bifall som förslaget rönt hos nationen, endast vara ett eko af häftiga tidningsutgjutelser. Den af ett stort antal liberala riksdagsmän 1 de folkvalda ständen vid slutet af sistlidna riksdag tillsatta centralkomiten för representationsreformens befrämjande har ätven haft sig i hög grad angeläget, att icke t föranleda något, som skulle kunna rubriceras såsom skarp och häftig agitation. Den her dragit försorg derom, att rcpresentationslörslaget och dess motiver samt allt väsen:ligt, som för och emot detsamma yttra: des vid sednaste riasdog, blifvit spridt öfver ! hela landet i ett så stort antal exemplar, 1 att det verkligen faller sig litet svårt att på! stå, att detta förslag icke är så tillräckhgt kändt och begrundudt, att en allmän opi-; nion, värd detta namn, skulle kunnat om : detsamma bilda sig. 1 g L l mA HH Mm Ph H ph per a AR tt tn mn TN AR DD PR och fr SA AA dd Hm mm Am om mm ud rn ff MM om om pod 2 mr Am FA Vid de möten, som efter centralkomitens föranledande under detta år hällits, för att söka utröna den allmänna meningen om förslaget, har man också i öfverensstämmelse med nyssnämnda åsigt inskränkt sig till att uttala och i korthet motivera sitt bi: fall, utan att i nägon mån inlåta sig på bitter polemik mot de konservativa eller på något sått vädja till känslan och passionerna. 60,000 svenska medborgare ha i alltjt lugn och utan ringaste tecken till hvad man i kunde kalla agitation förklarat att de afl själ och hjerta önska det kungliga försla-1 gets antagande. Under tiden ha de skrif ter, som från den konservativa sidan utgif-l: vits emot förslaget och bland hvilka några varit vidunderligt hetsiga samt fulla med i galla och bitterhet, blitvit besvarade och i vederlagda genom från den liberala sidan ! utgifna motskrifter, som inskränkt sig tilll att helt enkelt och lugnt belysa öfverdrif s terna, misstagen och dei bevisningen gjorda sprången. Främst i detta afseende står den t broschyr, som tär titeln : ?Några ord till för-s svar för det hvilande representationsförslaget; t af L. D. G? Den utmarkie stateman och :t adle fosterlandsvän, som är representations ! förslagets förfatiare, har i denna skrift på i ett så lugn! och värdigt sätt, i hvarje sär s skild punkt så enkelt, kortfattadt och cb-)t ( I t (1 jektivt, utan ringaste skymt af polemisk skärpa och bitterhet, men tillika så fulltändigt och grundligt skärskådat, belyst och gendrifvit de nåogfaldiga sinsemellan stri diga anmärknivgar, som blifvit gjorda emot törslaget, att det förefaller oss hart nära omöjbgt, att det icke skulle vara till-o räckligt för att undanrödja betänkligheterna I hos hvar och en, som icke är fast besluten att icke läta öfvertyga sig. Låtom oss nu tlse, hvilka resultaterna s: äro af den från de liberalas sida visade tt moderationen och försigtighe.en, för såvidt !l dessa resultater skulle visa sig inom det konservativa lägret. E I hvad mån hu de konservativa inom adeln l a och presteståndet rätttärdigat den tanke,lh som på sednaste tiden eå ofta blifvit utta!v lad till och med från tronen, att deras bi jte fall Bil dan Aanndagralat nde