Aftonbladet – 1 november 1865, sida 3

ch hvarför teslade hon med dem? Derföre tt hennes lif var så ensligt, derför att h:nes hjerta var för fullt, och derför att hon ar Beatrice Gordon, ung, vacker och rik, en allena. Och så ska jag alltid bli, tänkte Bearice. Ack, Gilbert, Gilbert! Jag skulle ilja ge alla Carnoosies ekar för en enda tickelbärsbuske i din trädgård! Ack, Gilvert, skola vi aldrig bli lyckliga, aldrig — ldrig? Hon kastade sig ned i det ännu fuktiga sräset vid foten af en gammal bok. Hon ällde bittra tårar, och hvar var nu sambandet med naturen? Fåglarne sjöngo, trädens löf skälfde och hviskade, satta i rörelse af den uppfriskande vindflägten, och Beatrice kunde endast gråta medan allt omkring henne njöt af lifvets sillhet. I en dyster och nedslagen sinnesstämning itervände C-rnsosies unga herrskarinna till sitt hem. Då aon gick genom blomsterrädgärden, ble: hon varse tvenne gestalter, som gingo arm i arm nere i fruktträdgårJen. Hon slannade som förstenad, ty iden ena igenkände hon Antony ochi den andra miss Stone. I ett ögonblick gick ett ljus upp för Beatrice: de hade blitvit gifta och bodde på Carntonsie! Hon vände sig om i sin harm och ssåg mr Gervoise stå på terragsen och se med på henne med ctt sällsamt leende. IHon gick upp till honom och sade i snäf ton : Jag vill inte ha dem här, mr Gervoise.? Der jag är, miss Gordon, der skola min son och havs bkustru också vara.? 7Så aflägsna er då; jag vill inte ha dem här. Om jag aflägsnar mig, följer min hustru med; men jag ska Jugna er med att jag inte ämnar flytta härifrån 7