Aftonbladet – 31 oktober 1865, sida 3

MCA BlOrsta NOS KIDIUR:. Stockholm den 24 Oktober 1865. Eder öamjnke tjenare Nils Björkman. Säteriegare. Till redaktionen af Aftonbladet Siderteljetidningens, uti Aftonbladet för d. 30 Oktober reproducerade uppgift, att Kronofogden Ploman är utnämnd till räntmästare i Stockholms län efter hr Edbom?, är uppenbart orik. alldenstund den författningsenliga ansök. ningstiden till tjensten (56 dagar efter hr Edboms den 6 September inträffade död) ej tilländagår förr än den 1 November. P. B. mn En arbetskarl vid namn Pettersson, som tillika med andra karlar var sysselsatt med kolbäring från en pråm, liggande vid sidan afångfartyget Bore, till nämnda fartyg, föll i morse bittida från landgången och i sjön samt drunknade, ehuru såväl hans kamrater som besättningen å Bore kommo tillstädes för att rädda honom. — Boandesonen Lars E:ic Jansson från Öfverfors i Ösmo socken blet i söndags afton a Tottnäs gästgifvaregård, belägen ungefär 6 mil härifrån i Södertörn, bestulen på sin medbafda häst jemte åkdon, under det Jansson för en kort stund ingick i krogrummet. Anande att tjufven begilvit sig hit till Stockholm, skyndade han efter och anmälde saken för polisen, men var den brottslige då redan Bripen Tjufven, som är för stöld straffade torparedrängen Lars Petter Larsson ifrån Lisön i Sorunda, hade nemligen redan klockan half 9 i går morse blifvit tagen. då han till en åkare på Kungsholmen utbjöd det stulna för 50 rdr, hvilket pris genast, då akaren för att jå karlen fast sade sig vilja inlata sig i handel och gaf 5 rdr på hand, i belåtenheten nedsattes till 45 rdr. Larsson af emellertid tillkallad polis förd till detekviva polisens kontor, undergick der ett förberedande förhör, hvarvid han uppgaf att han, som påstod sig varit vid stöldens begående rusig, till densamma skulle blifvit uppmanad at en annan person, hvilken dock under Vg hit oförmärkt aflägsnat sig ifrån honom. Vid polisransakningen i dag remitterades målet till vederbörlig domstol å landet. — Köping. Natten till sistl. måndag den 23 dennes gjordes inbrott medelst nedra fönsterrutans borttagande till försäljningstummet å en af stadens krogar. Föreståndaren hade haft den oförsigtigheten att låta kassan qvarligga i den i disken befintliga, igenlåsta ladan, hvilkens läge och beskaftenhet kunde af alla besökande väl iakttagas. Om morgonen befanns denna låda utdragen och plundrad. hvarom anmälan gjordes hos borgmästaren. Efterforskningar anställdes, och det blef snart upplyst, att en vandrare, som sedan fredagen befunnit sig i staden och ofta innevarit på krogen samt dervid spelat rollen af en Kalle Glader, numera icke vore tillfinnandes; hvarförutan man fick reda på, att samma person låtit hos en skomakare fastslå på sin ena stöfvel skollan, hvilken blifvit fästad med tvenne grötre klackstift, då deremot den andra skollans stift genom nötning förlorat sina hufvuden. Med anledning häraf sparades tjufven, och man påträftade ganska riktigt spår efter dylika skodon utåt Kyrkogatan och landsvägen, hvarföre stadsvaktmästaren Jernqvist beordrades att i sällskap med en annan person, som igenkände den misstänkte vandraren, söka eftersätta densamma. Vid Kungsör upplystes. att en dylik person som nu beskrefs hade tidigt på morgonen passerat färjan och icke erlagt nagra färjpenningar. och trodde färjkarlen, att denne begifvit sig ät Hjelmaresidan tiil. Jernqvist ämnade sig äfven ditåt, men anträflade emellertid en knekt, som berättade, att han mött en dylik karl. hvilken åkit med skjuts, på vägen, som leder till Eskilstuna. Entreprenören vid Kungsörs gästgifvaregård bor vid Säby, och dit begaf sig Jernqvist för att invänta den skjutsandes återkomst, och blef af denne ganska riktigt underrättad, att den misstänkte tagit skjuts i Sörby och derifrån fortsatt sin färd. Anländ till Eskilstuna blifver Jernqvist upplyst af poli betjenten Lundqvist, att en dylik person v derstädes ungefär en timma häktad, såsom miss. tänkt, men när han på stadsfiskalskontoret före. tet påss från landshöfdingeembetet i Westerås af den 18 sistl. Oktober såsom varande ?f. d. disciplinsoldaten vid kronoarbetskompaniet i Borghamn n:r 33 Frithiof Albrecht och enligt prestbetyg född i Wexiö 1838, sist mantalskritven derstädes 1857 och efter undergången bestraffning för bruk at annan persons betyg, på begäran förpassad till Borghamn för att sasom frivillig arbetare söka anställning vid der förlagda kronovarbetskår, hade han blifvit på fri fot ställd. Vid närmare förfrågningar förnams, att Albrecht i staden köpt en skarpskyttemössa, och när Jernqvist, åtföljd af Lundqvist, ungefär treqvarts mil på andra sidan Eskilstuna upphunno en på en vanlig skrindvagn akande bonde, märkte de en dylik mössa liggande utmed denne på sitbrädet, Den skjutsande anbölls, och i vagnen betanna sotvande den eftersökte A!brecht. som genast häktades och återförpassades till Eskilstuna. Naurligtvis nekade denne till allt, men det hampade sig ej bättre för honom, än att han vid kronohäktet igenkändes af bevakningsbetälhafvaren G. Nordin vara ingen annan än en illa känd bof, som redan 1862 var intagen vid kronoarbetskåren å Rindö såsom försvarslös under namn af Karl Fredrik Ringqvist och då straffad för tredje resan stöld. Vid häktandet befanns Ringqvist ir nehafva 62 rdr 5!(2 öre penningar i silveroch kopparmynt, 24 rår i sedlar. 3:ne runda messingsdosor, 1 sedelbok, 2 tumstockar och 1 sax. Under natten till tisdagen återkom Jernqvist till Köping med sin fange, hvilken insattes i arresten, som i likhet med alla äldre arrester är Id med eldstad inne i rummet. Under ett adt ögonblick begagnar sig Ringqvist af tillfället och bränner rubb och stubb upp alla de kiäder han hade på sig ända till skjortan, förmodligen i afsigt att dymedelst försvåra sitt igenkännande eller ock derföre. att kläderna voro stulna. På borgmästarens tillsägelse voro dock g nast på morgonen stöllarne fråntagna honom, såsom utgörande det hufvudsakiiga bevisningsmedlet. Redan kl. 2 e. m. sammanträdde rådbusrätten, der Ringqvist iklädd en med bälie sammanhållen fångkappa. uppträdde med en viss nonchalance och sökte göra sitt ungdomliga, fördelaktiga utseende gällande så vidt som möjligt. Ef. ter några alivarliga ord af domaren tycktes dock modet falla, och sluthgen erkände han sitt brott, hvilket ock sedermera af flera vittnen fullständigt konstaterades. Ransaknvingen kunde dock ej Inu afslutas. enär det rätta prestbeviset först mee te anskaffas, (K. T.) 8 PE