Aftonbladet – 30 oktober 1865, sida 3

är förhanden — innehåller detsamma väsentligen, att de två fakulteterna obetingad: afstyrkt, att nådigt afseende måtte fästas vid rikets ständers ifrågavarande förslag? — hvil ket, enligt hvad förut meddelats, väl icke strängt taget kan sägas vara förhållandet; — att särskildt medicinska fakulteten i Upsala derför i sitt omständliga betänkande utvecklat skäl? — hvilkas rätta halt vi ofvanför sökt visa — som utan tvitvel icke skola undgå att ådraga sig Kongl. Maj:ts synnerliga uppmärksamhet? ; — samt att, på anförde grunder, kanslersembetet, som ?i bufvudsaken biträder de af medicinska fakulteten i Upsala framlagda skäl, finner sig icke kunna för det närvarande ) i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till det af rikets ständer nu framlagda förslag?. Tillika förekomma, i de för öfrigt mycket kort affattade motiverna, åtskilligt om de tre märkvärdiga orden samverkan, likställighet och täflan, som i denna fråga spelat en så ödesdiger roll; hvarvid en likadan begreppsförvexling, som försports i Upsala-fakultetens utlåtande, gör sig gällande. Det är påtagligt att samverkan eger tum mellan sådana, som inom olika arbetsområden verka för ett gemensamt mål; men täflan deremot emellan sådana som äro sysselsatte med precist enahanda slags arbete. Så kan t. ex., i fråga om samma lärjungars undervisning, läraren i historien vid ett elementarläroverk sägas samverka med läraren i matematiken, älvensom läraren i en högre klass med läraren i samma ämne i en lägre klass, emedan alla dessa arbeta för det gemensamma målet, lärjungens elementarbildning; men täfla, i egentlig bemärkelse, kan väl härvidlag läraren i ett ämne endast sägas göra med en lärare i samma ämne, och på samma stadium af undervisningen, men för en olika kast af lärjungar. Nu är likväl, enligt fakultetens och kanslersembetets sammanstämmande vitsord, den medicinska undervisningen, i följd af kongl. brefvet af 1861 så mirakulöst ordnad, att fakulteterna och institutet på samma gång kunna sägas både samverka och täfla; hvilket skulle vara alldeles obegripligt, om ej förhållandet vore att de på olika stadier af undervisningen verkligen kunde i viss mån sägas vara än det ena, än det andra; hvilket, såsom organisation betraktadt, är ännu obegripligare än någonting annat. Så om institution och i det hela betraktade, måste man nu visserligen betrakta dem såsom ?samverkande? — ehuru mycket ojemnt; men att karakterisera dem såsom täflande?, vore visserligen i hög grad oegentligt; och då kanslersembetet menar, att såsom förhållandena nu äro, de särskilda läroverken skulle vara likställda, men att de deremot icke skulle så blifva genom den af ständerna föreslagna organisationen; då fordras i sanning en stor karpsinnighet, för att upptäcka såväl verkligheten af det förra, som sannolikheten af det sednare. ) Huruvida de af oss kursiverade orden hafva någon djupare mening, och om kanslersembetet vill låta förstå, att det framdeles måhända kan komma att ändra åsigt i frågan, lemnas derhän. ma—L——