Aftonbladet – 30 oktober 1865, sida 2

BEATRICE Boman i tvenne delar. AF Julia Kavanagh. Det vill säga att jag ska få min vilja fram, sedan du först tått din.? ?Alldeles riktigt. Och hvar ska jag finna dig i afton?? Uppe vid kullarna. Mamma och jag tänker gå dit.? Det blir ju inte något uppskof, Beatrice, eller hur?? Tviflare!? b ?Beatrice, jag kan inte hjelpa det. Det är en så stor lycka, att jag kommer att tvifla derpå ända till sista ögonblicket. Medgif sjelf, att det låter otroligt att en rik flicka, som du, ämnar gifta sig med en fattig stadsläkare och låta begrafva sig lefvande med honom på en ort sådan som Verville.? Beatrice svarade icke. Hon gick ned till gin mor och yttrade icke något vidare förr än de skulle gå. Hon såg icke förnärmad ut, och Gilbert kände henne lör väl för att frukta att hon var det; men det var likväl, som han hade sagt, otroligt, och han vandrade omkring i rummena, der de hade spatserat tillsammans, och kände sig orolig, otålig och icke synnerligt lycklig. Då han kom tillbaka till det rum, der fågeln satt och qvittrade i sin bur, betraktade han fången med ett längtansfullt leende. Ja, om han bara hade heune så säkert instävgd, en frivillig och alskad fånge, som var bunden gevom pligt, religion och kärl k! Den unge doktorn satte sig borta vid det öppna fön stret, och som han satt der och lyssnade till det brusande vattnet och de prasslande löf. ven, försjönk han i angenäma drömmar. s) Se ÅA. B. n:r 188—197, 199, 201—20D7, 209, all2i0, U8—222, 2U—T27, 320—233, 235—237, )4; 241—201. i