Aftonbladet – 28 oktober 1865, sida 3

Article Image
TEATER. Representationen af Othello sistl. torsdag egde sin egentliga betydelse såsom hr Albergs debut. Denne unge skådespelare har under flerårig vistelse i Eogland ej kunnat undgå inflytelsen af det der rådande teatermaneret, ett inflytande, som isynnernet gjorde sig märkbart i hans föredrag, hvars oftast kalla och släpande ton synes oss föga förenlig med en så manligt kraftfull och sydländskt glödande natur som Othellos. Härtill kom ett uttal, som i betydlig mån förorenades af engelska vokalljud och, paradt med det för svenska öron främmande framsägningssättet, gjorde ett pinsamt intryck, åtminstone på oss. Deremot vilja vi ej förneka, att det mimiska spelet och uppfattningen öfver hufvud vittnade både om öfning och eftertanke, fast ej just om någon starkare inspiration, som dock torde vara oundgänglig för ett värdigt framställande at Othellos karakter. En annan egenskap härtill saknade vi likaledes, och det är den mognade ålder, som törst förmår gifva skådespelaren en lifserfarenhet och en sinnesriktning att mejsla en Othello af. Denna sista brist ligger det naturligtvis ej inom hr Albergs skön att afbjelpa; men vi tro också derföre, att valet af debutroll kunnat vara lyckligare, isynnerhet då alltid kunde be faras en jemförelse med hr Dahlqvist, hvars Othello tillhör denne konstnärs yppersta skapelser och torde söka sin like på hvilken scen som helst. — In annan nyhet för samma afton var herr Hanssons Jago, hvilken lyckades tillvinna sig åskådarnes sympati i högre grad, än vi kunna erinra oss hafva varit fallet med någon annan bof på scenen. Vi kunna ej heller annat än egna ett aktningsfullt erkännande ät den klarhet och konseqvens i uppfattningen, som hr Hansson öfverallt ådagalade, om vi än skulle önskat se den mefistofeliska färgläggningen utbytt emot en annan i vår tanke korrektare och med skaldens afsigt enligare. Jago är nemligen, åtminstone i Othellos ögon, en utmärkt ärlig karl4, såsom han flera gånger upprepar, och han bör derföre framställas som en något grof, öppen och redlig krigsbuss gentemot honom, likasom hans bedrägeri mot Rodrigo ej får vara alltför genomskådligt för denne. Listen, smidigheten och det djupa förderfvet i hans karakter böra, med andra ord, mer framstå i hans inte än hans yttre menniska, mer i hans monologer än i hans smygande gång och smilande blick. Vi medge att ett dydylikt återgifvande erbjuder konstnären vida större svårigheter och måhända ej skänker så populär triumf som det andra; men den sannt framåtsträfvande skådespelaren får hvarken afskräckas af de förra eller lockas af de sednare från den rätta stråten. — Fru Hwasser såsom Desdemona var älsklig, som alltid, till sin apparition, hvaremot hennes spel ej synes oss genomandadt af den värma, den hängifvenhet, som denna herrliga karakter kräfver. — I afseende på bearbetningen måste vi fortfarande anmärka det illa stympade skick, hvari den befinner sig. Förlusten af fjerde aktens första scen samt en mängd repbker kan ej annat än störa styckets gång och misshandla den mästerligt anlagda handlingen, i rent dramatiskt hänseende bland det yppersta Shakspeare skapat. Dramatiske teaterns sednaste nyhet, En teaterpjes, komedi i 4 akter, är af den redan hos oss fördelaktigt kände Louis Leroy, författare till Ombyten, som med så mycker framgång gafs i våras. Leroy är en ny, uppåtsträfvande talang inom den realistiska fronska skolan, hvars flesta förtjenster har i hög grad besitter, och hvars svaga sidor han med mycken skicklighet förstår dölja. Den i går för första gången uppförda ko. medien innehåller en med utförlighet och förkärlek tecknad interiör ur det franska författarlifvet, och man kan således ej undra öfver, att skildringen vittnar om kännedom af ämnet i alla detaljer. Jn annan fråga blir, om dessa detaljer alltid förmå intres. sera svenska åskådare, för hvilka det litte. rära området och särskildt författarlifvets Ppetites miseres? ej ega den betydelse som för den franska hulvudstadens publik. Sä kert är emellertid, att den pikanta behand. lingen öfverhufvud och flera enskilda för. tröfliga soenger hålla både uppmärksamhe ten och sympatien vakna, och att det hele efterlemnar tt oblandadt angenämt intryck. Handlingen är enkel och anlagd med bk.

28 oktober 1865, sida 3

Thumbnail