någonsin kommit flygande in till dig, det. tror jag naturligtvis inte. Gilbert leg, såg sig omkring och sade: Det här rummet är för naket — tycker du inte det, Beatrice? Det här rummet är från detta ögonblick mitt!? sade Beatrice i myndig, ton. Jag gör anspråk på både rum och fågel. Här ska jag sitta och läsa, eller stoppa dina strumpor. Jag tror att det hör till en hustrus pligter. Här ska jag taga emot doktor Gervoises patienter och tillreda husmedicin i form af gelå eller beef-the. Ja, du må gerna skaka på hufvudet åt mig — jag känner det lif jag kommer att föra — det kommer inte att bli en enda gnista poesie deruti.? ?Aek, Beatrice?, sade Gilbert och såg helt tankfull ut, ?det synes mig helt otroligt att du skulle kunna uppoffra det ståtliga Carnoosie för attlefva ett tarfligt och enformigt lif med mig. Ar du säker om att du aldrig skall komma att ångra det?? Tänker du då uppföra dig så attjag ska komma att ångra det? Inte? Nä, låt oss då inte tala derom! Efter som du inte vill gifta då med mig och bo i mitt hus, så får jag väl gifta mig med dig och bo i ditt. Att du föredrar att föra ett nyttigt och verksamt lif länder till din heder och gör mig ännu mera stolt öfver dig. Men låt mig nu få se den öfriga delen af huset, så att jag kan föreslå de förändringar som du så mycket önskar.? Var det på rent allvar eller för att gyckla med sin tillbedjare som Beatrice föreslog så genomgripande förändringar, att de skulle ha fordrat en ombyggnad af större delen af huset samt ett nytt möblement öfver allt? Han lyssnade till henne till dess hon slutat och sade derpå beslutsamt: Jag märker att du vill tömma mina fiekor, min söta Beatrice; men det får du dröja med tilldess vi blifvit gifta, ty om dina önskningar dessförinnan skulle uppfyllas, komme det att uppskjuta vårt bröllop minst i sex månader.? (Förts.)