Aftonbladet – 28 oktober 1865, sida 2

Hon var ung och hon var onekligen vacker — hvarföre skulle hon vara så sträng mot stackars Gilbert och fordra att han icke skulle märka någotdera? Det var, minst sagdt, enfaldigt. Hon vände sig om mot sin mor och sade med ett leende: Sådana dårskaper jag står här och pratar, inte sannt, min älskling? — och hvad jag hållit dig länge uppe! Ack, jag är egoistisk, mycket egoistisk !? Hon kysste sin mor och bjöd henne godnatt. Mrs Gervoise sof föga denna natt: Beatrice deremot sof lugnt och tryggt. Dä hon temligen sent vaknade, hörde hon Gilberts röst dernere. Han frågade efter hecne, och då han hörde att hon icke var uppe ännu, sade han att han skulle gå ned i trädgården och vänta. Beatrice klädde sig hastigt för att komma ned och tala med honom Han hörde henne icke, då hon gick ned utför stentrappan, eller då hon ilade öfver det fuktiga gräset. Han anade icke hennes närvaro, innan hon yttrade ett trotsigt: Nå, sir!? Då vände han sig om och såg hennes friska, leende ansigte. Lugn, trygg och öm, som om hon hade tillhört honom i flera år, tog han hennes arm i sin, och i det han förde henne bort under de gröna äppelträden berättade han henne sitt ärende, Vill du inte komma ned och se på mitt hus i dag, du och din mor, och säga mig hvilka förändrivgar böra vidtagas? ?Du är fasligt envis i den punkten?, svarade hon muntert. Nå ja, för att göra dig till nöjes, ska jag och mamma komma ned till dig efter frukosten.? ?Jag ska då vara hemma. Jag måste gå nu — jag har någonting att uträtta i staden.? ?Så gå då och sköt dina pligter. Jag tycker om att du inte är någon fåfäng fjäril — lik mig sjelf — utan en verklig arbetare.? Fjärilarne ha äfven sin bestämmelse, sade Gilbert. ?Bestämmelse! — hvad är det för en be stämmälse 77