Aftonbladet – 28 oktober 1865, sida 2

HSIUTBOUOLVN dc 28 UäL De vises sten, som man så länge sökt förgäfves, lärer nu ändtligen vara funnen, och den lycklige upphittaren heter — Carl Rydqvist. Åtminstone skulle man ha all anledning antaga, att så mäste vara förhållandet, dä man läser de öfversvinneliga uttryck af beundran, vördnad, ja nästan dyrkan, som egnas ifrågavarande person af ett par protektionistorganer, tidningarne Dagligt Allehanda och Wäktaren. Till och med den sistnämnde, eljest så ortodoxt from, tyckes alldeles ha förgätit lagens första bud: Du skall inga andra gudar hafva för mig. Och icke nöjda med att sjelfva andäktigen bringa tack och lof och rökverk åt denne sin afgud, uppfordra de båda kollegerna enständeligen den svenska allmänheten att äfvenledes falla neder och tillbedja. Saken är den, att bemälde hr Carl Rydqvist i dessa fogar utgifvit ett arbete benämndt Statsekonomiska betraktelser, med särskildt afseende på Sverge?. Dagligt Allehanda vet sig aldrig ha anmält ett arbete af den utomordentliga förtjenst?, som detta. Den dag det framträdt bildar en epok i vår finansiella historia.? Afven de mest svårlösta frågor blifva, sedan man last det, så klara och lättfattliga, att man måste antaga att läsaren, såsom Tegnår yttrar om Kellgrens skapelser: ?Sprang upp och undrade att han ej förr det sett.? En mera fängsllande och lärorik framstälining? i de behandlade ämnena har icke i detta land förut sett dagen, och knappast i något annat.? Hvem kan derfore undra, att Allehanda Pnästan förvånas? öfver det arbete, som måste vara nedlagdt i en sådan bok, och att samma tidnings redaktion för sin del böjer af vördnad sit! hufvud för den svenska nationalekonomen C. M. Rydqvist? !! Vår fromme ?Wäktare? vill icke vara Istort sämre. Han går dock för ögonblicket icke längre än till en förklaring, att detta verk ?bör kunna blifva epokgörande för Sverges hela finansiella historia? ; men försäkrar emellertid mycket trovärdigt, att arbetet för oss svenskar ensamt mer än uppväger en Phel litteratur af öfversättningar utaf de en?gelska och franska skolornas statsekonomiska verk från sednare tider?. Allt detta förklaras af Wäktaren kort och godt för ytlighet och flärd. Blott sällan och med länga mellanrum ser man mäktiga andar uppstå, som oberoende af tidsandans flod bryta sig en ny och sjelfständig väg på yetenskapens områden, börja ett nytt tidYskifte i dess historia, och för lång tid inyerka på riktningen af dess utveckling.? Wiäktaren citerar härefter en författares ttrande, att mellan Archimedes och Galiei är hela den mellanliggande tidrymden att anse såsom förlorad för mekanikens historia, och menar att det förhåller sig på nästan samma sätt med den politiska ekonomien. Det är Adam Smith, hvilken betecknas såsom denna vetenskaps Archimedes. Väl utsäges icke bestämdt, om den andra epokgöraren skall vara Carey eller — Rydqvist, men af hela sammanhanget framtf r, att åtminstone Wäktaren icke drager i etänkande att betrakta hr Rydqvist såsom den politiska ekonomiens Galilei. Vi hålla våra kolleger räkning för dessa svassande utgjutelser, och detta icke blott derföre, att det komiska, för att icke säga rent af befängda i öfverdrifterna, utöfvat på oss, liksom troligen på de flesta läsare, ett särdeles muntrande inflytande; utan isynnerhet derföre, att dessa utgjutelser ådagalägga, äfven för dem, som icke på förhand genom kännedom om hr Rydqvists ståndpunkt och skaplynne äro derom förvissade, att här alldeles icke är fråga om något vetenskapligt arbete, utan rätt och slätt om — en partiskrift! Hr Rydqvists Statsekonomiska betraktelser? äro ingenting annat än ett i protektionistiskt intresse verkstäldt angrepp mot de med Frankrike afslutna handelsoch sjöfartstraktaterna. Den storartade apparat, med hvilken det utföres (242 sidor imperialoktav) är blott beräknad att blända de tanklöse, som hvarken gifva sig tid att läsa eller, ännu mindre, att granska arbetet, genom ett sken af lärdom och grundlighet, som skall ingifva dem den föreställningen, att konklusionen måste vara ofelbar. Och konklusionen är, rätt och slätt, att Sverges rikes ständer skola, genom vägradt samtycke till de franska traktaterna, kompromettera konung och regeriog inför utlandet, samt dermed gifva signalen till en brytning med det handelspolitiska system, som Sverge, i likhet med de flesta länder i Europa, under de sista årtiondena antagit, och hvilket lyftat näringarne och välmägan i landet till en höjd, som de förut aldrig uppnått. Det skall blifva oss ett nöje att, efter hand, mera utförligt och i detalj ådagalägga å hvilka slingriga vägar, genom hvilka uckor och hopp i bevisning, genom hvilka misstag om och förvrävgningar af fakta och förhållanden, som den svenska nationalekonomen C. M. Rydqvist? till sist leder sig till ett sådant resultat. För dagen blott nägra antydningar om metoden. Redan i bokens Inledning? undanrödjes utan förbarmande hela den nyare politiska ekonomien, och vapnen hvarmed han slår dess heroer till marken äro ett och annat bevis, som han framdrager, att de sinsemellan varit af olika åsigter, exempelvis i åtskilliga beskattningsoch bankfrågor, i några teorier om och definitioner på begreppet värde o. 8. v. Derföre att sådana meningsskiljaktigheter kunnat uppstå, derföre ve SMETEN ETEN