Aftonbladet – 27 oktober 1865, sida 2

Ja, du har det.t Ack, Beatrice, hur kan jag väl taga dig på orden? Du frågar mig inte — du begär inte att få veta någonting. Nej, jag vill helst ingenting veta. Låt mig tillsluta mina ögon, Gilbert! Hon stod vid hans sida, hennes arm hvilade i hans och i hela hennes hållning röjde sig en hustrus förtroendefulla ömhet. Gilbert betraktade henne och kände sig öfverlycklig. Är du säker om att du tycker om Verville?4 frågade han. Hvad vill du förändra i huset? SIngenting. Det är ditt och derför fullkomligt.t Ja, menX, sade han leende, förändra ändå någonting, någonting för att göra mig till viljes — någonting, om hvilket jag kan säga: Beatrice ville så ha det! Beatrice såg leende ned på den unga doktorns hus. Dess skorsten reste sig mellan de gröna träden och utsände blåa rökmoln, som tydligt attecknade sig mot den gröna bakgrunden. Hvilket litet och inskränkt hem det var. då hon tänkte på Carnoosie, men till hvilket lyckligt hem skulle de icke göra det! Och då Beatrice tänkte på denna lycka, som hon aldrig hade hoppats att ernå, öfverflödade hennes hjerta vid tanken på att den nu låg så nära. Ack, fullkomlig lycka är för ljuf, och derför är den icke bestämd för dödliga. Det mäste alltid tinnas nägon tillsats, och för ögonblicket tycktes det icke linnas nägon sådan för Beatrice. Den ener verande sötman af det nya kärlekslif, som låg framför henne, smög sig in i hennes ädror. All styrka, all upphöjdhet i syfte svek henne nu. Hon tänkte endast på Gilberts Hus, och i detta kärleksbö syntes